Saknad en längtan som kan låsa oss för evigt

Pojkar som aldrig blivit sedda av sin pappor eller känner att de inte fått kärlek av sin mamma. Flickor som inte blivit bekräftade av sin pappa eller hittat en bra relation med sin mamma. Pojkar som fortsätter jagar bekräftelse och försöker bli sedd resten av sitt liv. Flickor som söker sin pappas kärlek i alla killar de söker. Mammor och pappor som är saknade och som vi för evigt göra upp med på ett eller annat sätt. 

Men det kan även vara pojkar och flickor som tidigt och plötsligt mött det gränslösa, oförklarliga och hemska och inte riktigt därefter repat sig.

Vi söker det vi inte fått eller ständigt saknat antingen kärleken som vi aldrig mött eller frågor som vi aldrig fått svar på. 

Längtan efter något som troligen aldrig kommer att infrias. Längtan efter något som håller oss fast i ett grepp hårt och nästan omöjligt att ta sig ur. 

Men vem håller oss egentligen fast?

Det vi upplevt har vi upplevt och det vi direkt utsatts för har vi utsatts för där av inget tvivel. Men sedan då? Troligen hör allt detta till historien även det som kan ha hänt i går. 

Vi väljer sedan som vuxna att plåga oss med minnen av det som aldrig infriades eller den utsatthet vi då kände. En plåga som kanske är mycket mer värre eller i alla fall lika stor som det som hänt. Vi ägnar resten av vårt liv att skapa kaos och misslyckanden eller tar till oss tydliga karaktärsdrag som blir vår egen plåga. 

Som vuxna har vi alltid ett val. Vi kan förlåta både oss själva oss andra och vi kan be om ursäkt för det vi själva gjort. Vi har alltid möjlighet att göra ett nytt val. Ett av dessa val kan vara att sluta välja att fortsätta plåga oss själva. 

Nej det handlar inte om att glömma eller att förringa utan det handlar om att skapa den energi och de förutsättningar som behövs för att vi själva ska ha ett bra liv. Det handlar om att våga acceptera att det som skett eller inte skett faktiskt har skett och just detta kan vi inte göra något åt. Det tillhör vår historia och enbart det. 

Vad livet sedan därefter blir, när historien än skedde, handlar om att hitta ett sätt att förhålla mig till det som skett. Jag glömde betala parkeringsavgiften och fick därför en böter. Allt detta har skett och jag kan inte på ett ärligt sätt förändra den historien däremot kan jag acceptera vad som skett och betala bötern just för att få ur känslan i min kropp. Jag betalar alltid en böter så snabbt jag någonsin kan för sedan är den glömd och hanterad. Och nej jag menar inte att saken är att jämföra med vårt personliga lidande men jag menar att hur vi väljer att acceptera det som ändå skett underlättar hur vi förhåller oss till detta under resten av vårt liv. 

Kanske kan vi till och med bli tacksamma över sådant som hänt i vår historia eftersom det i slutet ändå berikat vårt liv med erfarenheter och behovet av att hantera våra tankar och känslor för att skapa en större balans i oss själva. Vi är den vi är av en anledning och det är summan av våra erfarenheter som gör oss till den vi är idag. Summan av händelser och summan av reflektioner.

Jag har själv en stor börda som jag burit på under mitt liv, uppdelad i olika småbördor. En del har jag lyckats befria mig ifrån en del jobbar jag på att frigöra. Jag inser att så länge jag låter mina tankar och känslor upptas av saker jag gjort eller saker andra gjort kommer detta att störa mitt fokus och möjligheter att hela mitt eget liv. 

Det kommer ingen upprättelse och det kommer inga förklaringar. Det kommer inga ursäkter och svar på mina frågor. Hur mycket jag än önskar kommer det aldrig att infinna sig något så som jag vill ha det för jag kommer aldrig att bli nöjd. 

Lika bra att ta tag i det själv. 

Hur vill du skapa ditt liv från och med nu?

Idag är en dag jag inser att om det ska bli något gjort behöver jag själv ta i det.