Bra bokslut en bra start på ett nytt år

Slutet på ett år är en bra tid för reflektion. Ett år har gått och ett nytt år är på väg att komma. Vad var det egentligen som hände under året? Vilka känslor har jag haft och hur har mina tankar varit? Vad har jag gjort och vad har jag inte gjort? De mål jag satte för ett år sedan har jag uppnått dessa? Vilka reflektioner gjorde jag och vad har jag lärt mig under året?

Allt behöver jag reflektera över för att se vilken känsla jag nu fått och vad jag eventuellt behöver förändra för det kommande året. Vill jag att mitt nästa år ska se ut som detta år eller vill jag förändra något? Förändra allt eller kanske bara delar av det. 

Här lite bra frågor som jag behöver ställa mig själv. Frågor som egentligen följer med mig varje dag i mina dagliga reflektioner. 

2018

- Vad har varit bra bra som jag känner mig nöjd med? Relationer? Saker jag gjort eller inte gjort? Saker jag är stolt över? Känslor som jag vågar visa och ge uttryck för? Tankar jag haft? Reflektioner jag gjort? Saker jag varit bra på att acceptera? Min förmåga att be om ursäkt och förlåta. 

- Vad har varit mindre bra? Saker jag gjort eller inte gjort? Känslor som jag agerat på som jag inte önskat jag agerat på? Sådant jag inte kunnat acceptera än.  Harm som fortfarande ligger kvar i mig.  

- Vad är jag tacksam för? Hur mycket tur har jag haft? Vad har hänt som jag verkligen känner tacksamhet för? 

- Vad har jag lärt mig under året? Vad har livet givit mig detta år i prövningar och lärdomar som fört mig lite närmare mitt genuina jag? 

- Vad behöver jag hjälp med som jag insett under året? 

2019

- Vilka mål vill jag uppnå? Vad vill jag göra som är roligt? Vad vill jag inte göra? Vad vill jag lära mig? 

- Vilka tankar och känslor vill jag ha? 

- Hur vill jag att min väg ska se ut? Vad ska inte finnas kvar på denna väg? 

- Vilka strider är viktiga för mig att ta? Vilka strider ska jag släppa? 

- Vad är mitt första steg jag ska ta i starten av det nya året? 

Genom att reflektera i dessa frågor skapar jag bilder som jag sedan kan fokusera på och ha med mig under året. Kanske finns det en bra bild som symboliserar allt jag önskar. 

Sätt upp några viktiga punkter från dina mål som du kanske också väljer att sätta upp på kylskåpet eller liknade tillsammans med din visuella bild, så att du ständigt påminns om vad du vill kämpa för och uppnå!

Lycka till och ha ett gått slut på detta år och en bra gott nytt år! 

Men oavsett allt annat glöm inte bort att vi alla alltid för så gott vi kan. 

Tur är en del av framgången

Vill vi förändra något så vet vi att väldigt mycket hänger på hur vi själva agerar. Agerar i att välja våra tankar eller handlingar som i sin tur påverkar våra känslor. Om vi lär oss att förstå att vi är en del av vår framgång så inser vi samtidigt att vi är en del av lösningen till vår framgång. Hur vi agerar och vilka val vi gör styr resultatet. Ger jag får jag, är jag ärlig möts jag av ärlighet. Visar jag kärlek får jag kärlek. Hjälper jag andra hjälper andra mig. Jag är en del av lösningen och min egen framgång. Är jag beroende av andra är jag ändå fortfarande en del av lösningen men inte hela, hur jag agerar har givetvis påverkan hur min omgivning kan välja att agera. Har jag en öppen agenda ökar framgången jämfört med om jag har en stängd agenda. 

Men trots allt ovan och om vi gör allt rätt  så behöver vi ändå ibland även ha lite tur. 

Tur handlar om att vissa tillfällen och samband helt plötsligt finns på plats och skapar ännu bättre förutsättningar för vår framgång. 

Ingmar Stenmark sa i en intervju för många år sedan ungefär så här när han fick frågan om han hade mycket tur i sina åk; - Ja visst är det konstig, ju mer jag tränar desto mer tur får jag!

Vårt agerande är vår framgång vilken framgång vi än vill ha, positiv eller negativ.  Vad menar jag då med det? Jo det ligger alltid i botten på vårt agerande en strategi  som styr vad det är vi vill åstadkomma. Strategier som ibland, utan att vi riktigt förstår det styr oss i en eller annan riktning. Om jag tex vill något väldigt mycket och brinner för det ökar också chansen att jag kommer att lyckas jämfört med om jag är lagom intresserad.  På samma sätt är det med gamla känslor och strategier som vilar kvar i oss. Jag brukar här ofta tala om min uppväxt och hur jag lärde mig att kaos blev en trygghet. När det var lugnt ökade rädslan och osäkerheten. Jag lärde mig således att hantera kaoset och kände mig trygg i det. Detta skapade,i mitt vuxna liv strategier som levde kvar där min känsla av framgång var att skapa kaos för det gjorde mig mer trygg och mindre rädd. 

Vilka strategier vi än har, som jag sa nyligen, är turen en viktig faktor. Turen som givetvis handlar om tillfälligheter vid rätt tidpunkt. Tillfälligheter som gör det enklare att nå vår framgång. Någon slutar på ett arbete och vi blir tillfrågade om vi vill ta en viss tjänst, bara som ett exempel. 

Just nu sitter vi fast i Philippinerna just på grund av mycket oväder och regn vilket gör att flera tusen människor sitter fast vid färjeterminalen där färjor slutat gå. Vägarna är översvämmade och stora bergsmassiv som rasat på olika ställen över vägar. Vi sitter fast och det finns risker för att vi inte kommer härifrån på ett bra tag. Men så av en tillfällighet kontrollerade jag i morse om det fanns en flygplats i närheten och något flyg som eventuellt kunde för oss härifrån. Av ren tillfällighet, trots att alla inte trodde det fanns något flyg hittade jag ett flyg som nu tar oss till en annan ö. Flyget går bara tisdagar, torsdagar och lördagar och just lördag kontrollerade jag och fann ett flyg. Detta kallas ren tur och tillfällighet vilket ökar våra möjligheter på vår resa just denna gång. 

Så gör så mycket du kan för att påverka din egen situation men hoppas även på lite tur. Detta ökar alltid din egen framgång. 

Vem är fattig och vem är rik

Just nu befinner jag mig i Filippinerna och hälsar på min sambos släktingar. Det bor i Laity och bostaden finns i Mangoroof och släkten är fiskare. Långgrunt, en del mygg, sankmarker och hus byggda, på ofri mark, av korrugerad rostig plåt och bambu eller cement. Mycket fuktigt och mycket fattigt. En av bröderna  har tillgång något mer men ändå väldigt lite. Lönen för de fattiga i bästa fall 300 kr per månad. Billiga poffa tofflor kostar 40 kr. Hennes bröder är fiskare och får mindre fångster när de fiskar och ibland så de kan sälja.

Trots att det är fattigt och enkelt så har jag en känsla av att det finns en gemenskap och en kärlek utöver det vanliga utan att idealisera livet här nere.

Ibland lockas jag av att resonera, vad har jag att bekymra mig om och vad är egentligen mitt problem när andra har det så här fattigt!?

Varför fokuserar jag så mycket på min egna känslor och tankar?

Men ändå kanske det samtidig är så att det är just när vi har basen och de grundläggande behoven på plats som vi kan skapa oss tid för att reflektera över annat. Det är först då det finns plats för att tänka och känna. Innan dess handlar mycket om att överleva innan vi kan leva. 

Jag är medveten om att jag idealiserar men det ger mig samtidigt viktiga perspektiv. Leran mellan fötterna, långgrunt, känslan av det lite orena och det enkla. Skenet från ett sterilt lysrör i mörkret. 

Det blir på något sätt enklare att separera det som sker utanför mig själv och det som sker inom mig själv. Särskilja mitt inre från det yttre och att mina egna tankar lätt för mig på sidospår och spelar mina känslor ett spratt. Jag skapar sanningar som kanske inte alltid finns och sällan på det sätt jag ibland känner eller tror. 

Jag sitter här på kvällen i värmen på en köksstol av plast och kan inte alls hänga med vad som sägs. Orden är inte ens på det lokala språket tagalog utan en svår annorlunda dialekt, kanske rent av ett eget språk. Jag är inte huvudpersonen utan är enbart någon på ett kort besök. Så ska det också vara just nu. 

Jag får tid för min egen reflektion och kan konstatera att i min tystnad lär jag mig väldigt mycket. 

Jag lär mig att det finns olika verkligheter och att många gånger spelar jag inte själv huvudpersonen. Jag kanske inte ens är med i dramat som kontrolleras helt utanför min egen kontroll. 

Min möjlighet att styra och regissera är begränsat, kanske rentav obefintligt denna stund. 

Jag är tacksam för att jag får chansen att se saker från olika håll. Der ger mig möjlighet att reflektera.

Julafton och fest

Vi är på en plats vid havet men i träskområden. Det tar lång tid att komma hit och sista vägen måste vi gå för att det är för lerigt att åka motorcykel. Idag denna Julaftom kommer det folk inte bara från de som bor i lilla byn med 50 invånare utan även de som tillhör min sambos familj. De har rest långa vägar för att mötas upp denna julafton. Många kommer för att de vet att det är en forigner på besök och då förväntas det att man ska få något. Släktingar som inte ens hörts av på flera år och min sambo aldrig träffat kommer långväga. Det är lite så det är. Det ligger en förväntan i luften. 

Idag tidigt slaktades två grisar som vi köpt och som nu fått mat sedan september. De har givits fått all kärlek de kunnat få men just idag ska de andas sitt sista andetag för de ska bli mat till en massa människor, just denna dag. En gris ska grillas över öppen koleld medans den andra styckas för att användas till olika maträtter. Allt tas omhand och ska ätas. Ätas för att det är fest och för att det är jul.

Fest för allmänheten är på lunchen. All mat har tillagats sedan 2 på morgonen och just vid tolv kommer de första gäster, gästerna från byn. Mat och dricka. Kärlek och värme för just idag är det denna familj som har möjlighet att bjuda eftersom döttrarna är och hälsar på. 

Denna dag kommer även familjerna från byn att få 4 kilo ris, några burkar mat samt tvättmedel. Allt är möjligt för att min sambo jobbat i två månader extra för att få ihop till denna fest. Allt är förberett sedan flera månader tillbaka tillsammans med hennes två systrar som även de bor utomlands. 

Alla ansluter förutom en man och hans hustru då han själv inte klara av att gå ner till festen. Men just det ordnas enkelt med att paret får upp allt till sitt enkelt ihopsnickrade hus. 

Mycket mat och många bra samtal, skratt och tacksamhet. 

På kvällen är det familjens tur att fira med hela sin släkt där även släkten på fadernet överraskande anlände vilket ingen hade räknat med. Men alla vet varför de har kommit. 

Festen håller på in på sena natten. Mörkret lägger sig vid 18.00. Myggen kommer mer än någonsin och vill också vara med tillsammans med knotten. En del av gästerna blir väldigt berusade, de flesta inte alls. Mycket jobb för värdparet och särskilt för hustrun som ständigt verkar jobba i köket under hela helgen utan undantag. Alla hjälper till förstås, även barnen på olika sätt men det är ändå värdinnan som tar det största ansvaret.

Mycket diskussioner, tankar och känslor. Jag vet inte alls vad alla talar till varandra om men förstår att det både handlar om saker som man inte är överens om, arg på eller roliga minnen. Männen för sig kvinnorna för sig. Själv försöker jag röra mig mellan grupperingarna. 

Jag deltar och försöker att bidra med det jag kan. Jag är en del av festen men ändå inte. Jag är på besök men känner mig ändå väldigt bekräftad. 

Utan att ha fått något konkret känns det ändå som jag fått något stort av det som pågår.

Som en avslutning hade jag redan innan vi reste lovat att jag skulle vara Santa Claus när vi kom ner. Klockan 11.00 var det dax att byta om i värmen till något mer varmt och rött. Skägg och tomteluva. Vi hade förberett med en massa julgåvor till alla barnen. Ingen hade troligen träffat en livs levande jultomte förut. Denna kväll var den första. Presenterna var symboliska men ändå en stor upplevelse att för alla att få. En del blev lite rädda en del försiktiga och glada.  Med stort allvar, respekt och egen tacksamhet gick jag från hus till hus i byn och delade ut julklappar till barnen. En av barnen visste vilka barn som bodde var. Som en del av ceremonin gal jag alla barnen i samband med att vi hälsade på varandra en blessing som den äldreman jag var. 

Kvällen var slut och allt var fullbordat. En vacker upplevelse och stor tacksamhet över att få vara med.

Det är först när vi väljer att betrakta det som pågår och söka tacksamhet för det som är som vi kan känna en inre kärlek i oss själva fri från girighet, otacksamhet och avund. 

Släppa taget är kanske det svåraste som finns

Några dagar under vår nuvarande semester har verkligen blivit min utmaning. Utmaning i att våga släppa taget. Eller kanske snarare klara av att släppa taget om sådant jag inte kan påverka. Släppa taget om bagage som försvunnit och taxi som kommit försent. Bara som några exempel.

Vad är det för problem med dessa simpla saker, kan du kanske undra. Vi reagerar olika men för mig blir det inte bra. Saker som inte fungerar får mig ibland att känna frustration som i sin tur leder till ilska som i sin tur leder till att både jag och andra drabbas. Saker, som jag inte kan påverka blir ändå mitt problem och leder till att jah förpestar det för mig själv och andra. 

Det är som jag vill att andra verkligen ska förstå hur illa det är med det som skett. Som om jag misstror andras förståelse och andras förmåga att reagera. Jag trivs inte med det som sker och inte heller andra. 

Men ändå sker det och då finns det någon fördel jag ändå får med detta beteende och gamla oförätter som spökar.

Så vad är lösningen?

Jag definitivt inte att försöka kontrollera det som inte går att kontrolleras. Det finns en allmän föreställlning om att vi kan ändra andras beteende. Att vi både har makt och möjlighet. Därav kommer vårt behov av att kontrollera, även sådant som är utanför oss själva. 

Och ändå, vad blir resultatet av allt vi tror oss ha möjlighet att kontrollera? Jo enbart ytterligare frustration som till slut drabbar oss själva. 

Lösningen är istället att släppa taget om det jag inte kan kontroller och förändra. Släppa taget om sådant som ändå inte kommer att leda situationen frammåt. Släppa taget och istället fokusera på det som jag kan förändra. Mig själv. 

I mitt exempel, bagaget och taxin släppa taget om det och acceptera att det är som det är och göra det bästa av situationen inklusive mitt eget humör. 

Räcker detta då?

Kanske inte till nästa gång något liknande inträffar. Då finns risk att allt upprepar sig igen om jag inte kommer bakom beteendet och kan möta orsaken till beteendet.

Vad var det egentligen som hände som skapade denna känsla av återkommande frustration och behovet av att bli ilsk? 

En sak som börjar bli tydlig är hur jag som barn uppfostrades i en miljö där den egna kraften och det egna uttrycket inte var viktigt och inte uppmuntrades. Jag gavs sällan utrymme utan jag fick istället se till att ta utrymmet. Först när jag flyttade hemifrån insåg jag att jag hade en egen kraft som jag kunde ge utttryck för och som också var uppskattat. Den bekräftelsen gillade jag. Samtidigt ogillade jag väldigt mycket orättvisor, särskilt när det drabbar andra. Jag ogillade och gör det än idag. 

Vad försöker du kanske kontrollera och förändra som skapar dig frustration? Trivs du med det eller är det något som du själv behöver förändra?