Jag fann det inte. Jag fann det inte för jag letade på fel plats. Jag fann det inte och ändå fanns det mitt framför ögonen. Jag fann det inte för jag hade aldrig förlorat det. Jag har hela tiden haft det men ändå har det varit dolt för mig. Lite som att leta efter mina glasögon och när de faktiskt sitter de på min egen pannan.
Det jag sökte var inte sammanhanget med andra eller något annat utanför mig själv. Det jag sökte var sammanhanget med mig själv. Det sammanhang som jag aldrig förlorat men ändå inte sett. Kontakten med mig själv. Närvaron med mig själv. Kontakten med min egen lilla kille. Den kille som bara jag kan vårda och bry mig om men som jag under långa perioder inte tagit hand om. Som jag under de flesta timmar på dygnet undvikit och negligerat.
Sammanhanget med min lilla kille. Sammanhanget med mig.
Har du känt att du sökt och sökt och sökt efter något som du inte riktigt haft koll på men aldrig hittat?
så,hur gör man?
SvaraRaderaDet handlar om acceptans, öppenhet, villighet och full ärlighet mot oss själva. Det finns sätt att ta sig dig för att förstå att vi redan har det vi tror vi saknar. Vi vill gärna alla söka det utanför oss själva men det finns inte där, det finns inne i oss.
Radera