Tankarnas roller

Tankarna är en process som sker i hjärnan. Vi kan ha intellektuella tankar och med det menar jag tankar som gäller kunskap om saker och ting. Är jorden platt eller rund, vad är tre gånger nio och hur ska jag ska bygga mitt hus. Vi kan också ha andra typer av funderingar och tankar som handlar om vad jag tror om mig själv och vad jag tror andra tänker. Nu blir det genast svårare eller kanske rent av ibland omöjligt för när det gäller detta byggs allt på antaganden. Jag kommer aldrig att tänka ut ett rätt svar utan jag får hela tiden anta. Vad tycker han om mig? Vad tror hon om det jag gjort? Tycker för huvud taget någon om mig? Varför är jag ensam? Kommer de att gilla mitt förslag? Varför är jag singel? Varför får jag inte ett jobb? Varför, varför, varför? En gissningslek utan svar och utan slut. Andras tankar och åsikter om mig och annat förblir en gåta. Sanning eller lögn. Med allt detta oklara kan jag sedan bygga upp och fylla ut hela min tankeverksamhet tills det att det inte finns fler tankar kvar att kunna tänka.

Vad som är utanför mig själv kan jag aldrig styra och aldrig få kunskap om. Det som däremot är inne i mig själv äger jag helt och fullt. Egentligen är det inte meningsfullt alls att tänka på andras tankar, det kommer ändå alltid att bli fel och konstiga antaganden. Antaganden som enbart kommer att leda till att jag förvrider mina egna tankar till något som jag själv inte känner igen och förstår. 

Tankar i min egen hjärna som jag fyller med ordet "om", får mig att glida från mitt nu till mitt då eller mitt sedan. Detta för mig till nya antaganden, nya förväntningar eller nya besvikelser. 

Antagande om vad andra tänker är allt sprunget ur mig och det är enbart jag som lider. Detta är som att jag åker ut på ett öppet osäkert hav i en ranglig båt med fara för mitt eget välbefinnande. Att anta vad andra tänker är negativa tankar som enbart förgiftar min hjärna och får mig i sank.

Oftast  eller alltid ligger svaret hos mig själv i mitt eget görande och i mina egna tankar. Gör jag så gott jag kan, söker svaren i mig, är ärlig i vad jag säger, gör och i mina uppsåt minskar mina egna antaganden om andra. Mina tankar blir då successivt befriade från sådant jag ändå aldrig kan få reda på och tänka ut. 

Känner du ibland att tankar du har om vad andra eventuellt tänker, påverkar sig starkt?