Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

onsdag 27 december 2017

När jag tappar kontroll, inte släpper kontroll

Igår var jag på dåligt humör. Jo jag var sur och bestämd och hade svårt att släppa taget. Jag förstod tidigt att det låg hos mig men jag hade svårt att släppa det jag höll fast vid. Första gången gick det bra men andra gången blev jag fast i mitt beteende. 

Jag känner igen det sedan tidigare just känslan av att fastna i ett av mina beteenden och mitt humör och inte riktigt komma ur det tillräckligt snabbt.

Vad som startade det, vet jag. I vissa situationer när jag känner mig begränsad och inte respekterad får jag ett så stark behov av att sätta gränser för att markera att det som sker inte är ok. Frustrationen är så stark och så levande att jag ibland blir besatt av den. Det blir som om gamla oförrätter och begränsningar åter igen väcks till liv som det var när jag inte fick bestämma själv utan, främst mina far bestämde med sitt beteende. På samma sätt som jag nu gör i dessa stunder. Jag vill inte kalla det övergrepp men något åt det hållet. Jag kände mig inlåst i ett hörn av det beteende han representerade. 

Denna gång handlade det om att jag ogillar att en kamera i tid och otid ska föreviga situationer i värsta turiststil och jag måste vara en del av detta. Tramsigt kanske ni tycker och så tyckte min sambo med. Nej hon sa inte tramsigt utan att jag var känslig. Allt för känslig och ja jag var känslig men det var viktigt för mig att vara känslig. För det är just det jag blir, känslig, påverkad och berörd. Men jag behöver verkligen inte agera på det som jag ibland gör.

Jag önskar att jag bara kan säga visst vi tar en bild. Visst vi tar en bild till. Aha nu är jag med på film. Ja självklart kan jag hälsa till den som är i andra ändan i ett Skype samtal. 

Men det finns stunder jag verkligen inte gillar det samtidigt som jag inte gillar mitt utåtagerande sätt. Det blir en konflikt i mig att både vara berövad och försöka slippa och sedan bli förövare i min reaktion. 

Men jag lär mig och jag tränar. Jag hittar bra medelvägar och jag hittar möjligheten både att be om ursäkt och att förlåta både mig själv och andra. 

Bara att formulera denna historien är ett sätt att se det klarare och att se både orsak och sammanhang. Det blir uppvaknande och det blir en träning. Ju mer jag känner mig själv och kan accepter den jag är desto mer förändras jag till den person jag önskar vara. 

Så när jag vågar släppa min egen kontroll  skapas något nytt. När jag kontrollerar hålls jag kvar.

Ett steg i taget. Ett steg i taget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948