Hur påverkar ett trauma oss

Jag var med om en bilolycka i går. Traumatiskt men allt ordnade sig och jag har en lika hel kropp nu efter olyckan. Det händer mycket i en när det sker ett trauma som detta. Tankarna vill stanna kvar och filmen om vad som hände går i en ständig repris. Det blir lätt att man fastna i känslan och i tanken. Tänka vad som skulle kunna ha hänt.

Allt gick fort och inom en timme var jag på sjukhus och undersöktes. Efter tre timmar var allt över, t.o.m. min bil var transporterad till en verkstad. Inte för att det var nått kvar av den, men ändå. Allt gick fort och det känns som en lättnad. Nu gäller det också att känslorna hinner med i denna hastighet.

Vad skapar detta för svårigheter? Är det därför ibland efterreaktioner kommer långt senare? Jag klarade mig helt fysiskt från att bli skadad. Mentalt dröjer händelsen sig kvar märker jag. Direkt efter hyrde jag mig en bil för att skapa en ny film som sa mig "- Titta Johan det går bra att köra bil utan att det händer nått." För mig var detta viktigt och jag tror att det är precis detta som händer om vi inte tar tag i våra känslor och arbetar med dessa.

Vi stannar ibland kvar i gammla filmer som tidigare skapade olust och som sedan gör att de tar makten över oss. Att bli av med dåliga filmer i oss är att just att möta de känslor de väcker. Vi måste utsätta oss för det som vi är rädda för, då skapar vi oss nya filmer. Då märker vi att det vi fasar över faktiskt inte sker.

Jag sitter på arbetat denna dag men märker att jag inte helt går på full fart. Jag är kvar i mina känslor och mina tankar omkring det som hänt. Samma dag olyckan inträffade valde jag ändå att tala mycket om det till många just för att höra mig själv tala om detta och visa för mig själv att det som hänt faktiskt hänt och på det sättet bearbeta händelsen. Många av mina lyssnare berättade om liknande händelser som dom hade fått ta del av eller liknande händelser som dom själva varit med om.

Det underlättar att känna att man inte är ensam.