Den så kallade sanningen

Vi är styrda och lurade. Vi är förförda och bedragna. Vi är förda bakom ljuset och vet snart inte vad som är rätt eller fel. Finns det något rätt och finns det något fel? I denna smältdegel av intryck, åsikter och påstående är det svårt och kanske omöjligt att veta sanningen. Jag bildar mig en uppfattning om en annan uppfattning inte en uppfattning om en sanning.

Nyheter och information om än den är från världen eller grannen intill mig har redan blivit förvanskad så fort jag inte får den från källan. Det blir som viskleken, ni kanske kom ihåg, där man står i en ring och viskar till kamraten vid sidan om. Viskandet går runt tills alla viskat klart och fått höra. När detta har gått laget runt är ursprungsorden helt förvanskade. 

Vi bygger vår sanning på detta visk. Vi lyssnar från media, reklam, tv, radio, vänner, arbetskamrater, sociala medier, artiklar, arbetsgivare ja alla och utifrån en osanning skapar vi en annan osanning. Vi går på hörsägen. Det verkar troligt. Det ser trovärdigt ut. Han känner jag och honom kan jag lita på. Men ändå är det inte källan utan en tolkning.

Så fort vi hör, ser, upplever eller läser  något skapas tankar och känslor som styr våra handlingar i en riktning. Vi värderar utifrån vår egen historia och vårt eget stämningsläge just då. Det som vi sedan förmedlar är på samma sätt en bild av den bild vi tagit del av. Ni vet som att ta en kopia av ett original det blir inte lika skarpt för att inte tala om att ta en kopia på en kopia. 

Vad är då sant? Vad är originalet? 

Vår egen upplevelse är vår sanning men troligen inte någon annans sanning. Även källan är en tolkning av det som hände men så nära sanningen vi kan komma. Ju längre vi kommer från källan desto mer osant blir det. Utrymmen för tolkningar ökar logaritmiskt. 

Även det jag skriver är min tolkning av världen så var försiktig. Ta intryck men ta det inte för en sanning. Jag ger min bild utifrån mina egna erfarenheter, utbildning, mitt liv i sig, mitt känsloläge, mina tankar och mina sanningar och givetvis mina lögner. 

På samma sätt låter vi oss själva luras av våra egna tankar och känslor. Vi luras att tro saker och tar det för sanningar, särskilt de som handlar om oss själva. Vi kan känna oss dåliga, oälskade, ensamma och okunniga men vi kan också känna oss älskade, upplyfta, duktiga, kloka  och i gemenskap. Hjärnan är beredd att tro på allt bara vi är tillräckligt övertygande.

Så vad väljer du att tro på? Vad tror du på när det gäller omvärlden och dig själv? Är det verkligen en sanning eller bara något du matat dig med och fått till en sanning?