Det går över med tiden

Många säger efter en skilsmässa eller i samband med att något allvarligt och hemskt hänt att "det går över med tiden" och " du ska se att tiden läker alla sår".

Vi säger det gärna för att trösta och vara snälla. Kanske säger vi det för att vi själva gärna vill tro på det och att vi har svårt med att se andra lida, särskilt när saker nyligen hänt. Vi vill så gärna hjälpa till. 

Men hur fungerar det? Kommer våra minnen sakta att glömma det som varit? Kommer vi att få mindre besvär eller kanske inga alls av sådant vi till en början upplevt som mycket besvärligt och kanske fick ångest av?

Sådant som bara tillfälligt skrämt oss och som i övrigt inte sätter några djupa spår i oss eller som vi inte får några andra känslomässiga besvär av kommer ganska snabbt att fasas ut och kanske bara bli ett minne av händelsen inget mer.  

Händelser som varit traumatiska känslomässigt kommer däremot att mer bestå och kan enkelt väckas till liv igen känslomässigt om vi inte gör upp med det som hänt. Backhoppare som rasar i ett hopp tvingar sig själv upp i backen igen så snabbt som möjligt för att inte ha kvar minnet och känslan av fallet för att fortsättningsvis klarar av att hoppa. Den senaste känslan behöver bytas ut med en ny mer positiv känsla. På samma sätt är det egentligen med alla saker som vi inte prövat än och är osäker på om vi klarar av. Det bästa sättet är just att pröva tills man lyckas. Den nya känslan kommer då att ersätta känslan av att kanske inte klara av det. Varje misslyckande adderas och förstärker just denna känsla. Däremot att klara av och inse att det inte var så farligt att ens misslyckas kommer att stärka modet. 

Så gamla minnen av misslyckanden, utsatthet, förnärmanden och andra olika slags trauman kommer inte att försvinna utan sätter spår som visar sig på olika sätt. Spår som gör att vi inte vågar ta risker och inte vill utsätta oss för att känna dessa känslor igen. Spår av att få sina egna farhågor besannade. Spår i form av ältanden, fobier, förändrade beteenden och ovilja att bli utsatt för andra känslor och komma i situationer som kan upplevas som skrämmande även fast vi aldrig tidigare varit i en liknande situation. Vi blir rädda och därmed förändrar vi våra karaktärsdrag. 

Men det finns en väg. Det finns en väg att ta sig ur allt detta och det är just att mata hjärnan med positiva händelser för att förstärka motsatsen. Risken finns annars att vi matar hjärnan med det som bekräftar våra negativa känslor och tidigare negativa upplevelser. 

Slår vi oss på knät kommer såret för alltid att vara kvar i form av ett ärr. Med tiden kommer ärret att blekna men ärret finns fortfarande där.  Ibland är det ett större sår och då behöver vi behandla det kanske genom att sy eller äta antibiotika eftersom såret blivit infekterat. Troligen kommer då såret att slutligen läka och sakta blekna. Om vi inte skulle ha sytt eller behandlat såret skulle det kunna bli hemska konsekvenser. På samma sätt är det med våra psykologiska sår. 

Så nej tiden läker inga sår varken gamla eller nya. Såret finna kvar och behöver ibland mer konkret behandlas av oss själva eller genom någon annan. Vi behöver mildra och underlätta att såret sakta kan läka och bleknat ut som enbart ett minne. 

Har du sår inne i dig som du behöver ta hand om? 

Idag är en dag jag känner tacksamhet för att många av mina sår enbart är olika slags minnen.