Ta allt personligt- not

Världen består av en massa åsikter och agendor. Jag har mina du har dina. Åsikter och planer omkring vad som är rätt och fel. Om sådant som handlar om tyckande och som vi i tid och otid gärna vill berätta för andra eller låta andra förstå på ett eller annat sätt. 

Förutom allt detta är vi själva snabba att ta till oss vad andra eventuellt tycker eller införstått, kanske tycker och tolka hur vi ska förhålla oss till detta. Vi gissar och låter oss själva bli känslomässigt berörda.

Vi blir ledsna, glada, besvikna, kränkta, tappar självkänsla, blir dömande, känner orättvisa, blir sköra, blir jätteglada, varma, kalla, frysta till is, arga, ilskna rentav våldsamma. Vi låter oss bli berörda på något sätt av vad någon annan sagt, tyckte, kanske rentav bara tänkte eller gav sken av att tänka och tycka. 

På allt detta bygger vi sedan vår värld  utifrån vad vi hör andra tycker eller vad vi uppfattar att andra tycker. Åsikter som är ytterst personliga och definitivt subjektiva. 

Det börjar när vi är mycket små kanske rent av ännu inte födda. Det börjar med att vi får svårigheter att knyta ann och försöka känna oss älskade. Vi lär oss att hitta det vi behöver och skapa kontroll för att överleva. 

Vi skapar regler och sanningar för att veta att vi kommer att fixa vårt liv. Vi bygger styrka och vi bygger kontroll. Vi skapar karaktärsdrag och drama. Vi blir dominanta, vi blir offer, vi är till lags och hjälpande in i döden. Vi blir medberoende, alkoholberoende eller sex, spel och drogerberoende. Vi blir träfreak, shoppholick, får städmani eller blir besatta av kontroll. Vi bli spm de flesta påverkade av vår historia av vad som hänt eller vad som inte hänt. Vi skyller på andra för att vårt liv misslyckats.

Vi lär oss att ta allt personligt och försöker anpassa oss till vad andra vill och tycker. Vi försöker passa in och vara till lags. Eller så gör vi tvärt om för vi tagit allt personligt. 

Vi slutar att ha en egen vilja och blir känslomässigt instabila. Vi blir kränkta och vi tar det personligt. 

Detta blir ett gift i vår kropp som endast kan tas bort genom att detoxa vårt eget inre, vår inre uppfattning om oss själva. 

När jag växte upp lärde jag mig att anpassa mig till mina föräldrars humör och tillstånd. Min mammas utsatthet och min pappas utsättande. Jag lärde mig att läsa rummet och anpassa mig. Jag lärde mig och skapade en karaktär i mig att vara uppmärksam och anpassningsbar. Jag lärde mig att kontroll blev ett bra vapen. Jag lärde mig att inte direkt ta hand om mig själv utan satte mig själv i andra rummet för att överleva. 

Idag lär jag om, jag lär mig att jag är jag och det som sker sker utanför mig själv som jag direkt inte behöver ta ansvar för.