...eller är det så här? - kärlek del 3

Kanske är det så att när jag med min historia griper tag i varje strå som finns för att få den bekräftelse och kärlek, jag kanske tyckte jag inte fick i min uppväxt. (OBS! ..jag tyckte jag inte fick!). I dessa lägen är det jag som försöker kontrollera en kärlek som aldrig någonsin kan kontrolleras. Då är det också dömt att misslyckas. 

Kärlek går inte att fångas eller stängas in. Kärlek kan inte avkrävas eller tvingas fram. Kärleken är. 

Om inte mina föräldrar levt upp till min bild av hur föräldrar ska vara kan detta inte vara mina föräldrars fel. 

Vägen till kärlek är vägen från kontroll. Jag behöver helt släppa taget i min iver att kontrollera mig och andra. Min tro blir lätt att jag genom kontroll kan kan få det jag saknar så också kärlek, tillit och bekräftelse. Hur fel har jag inte haft. 

Vägen till ett kärleksfullt liv är genom min tillit och tro att kärleken redan finns inne i mig. Det jag sökt och försökt att kontrollera har hela tiden funnits i mig. Jag trodde den skulle finnas utanför mig men jag hade den redan från början. Jag sökte något jag aldrig saknat. Jag avkrävde något från andra jag redan hade tillräckligt av. Jag jagade och beklagade den kärlek jag enbart kan få kontakt med via kärlek. Hur tänkte jag. 

Ifrågasättandet ligger i mig, där med äger jag också lösningen. 

Fylld av kärlek är jag kärleken. Jag är. 

Hur nära har du kontakt med kärleken i dig själv? Den finns där men så länge du försöker kontrollera den kommer den att hålla sig gömd inne i dig.