Lika olika

Ämnet är alltid aktuellt och jag tror det alltid varit. Beroende på våra egna referensramar och vår egen rädsla styr vi hur tillåtande vi är mot andra. Är det inte hur grannen beter sig eller någon i kompisgänget så är det hur överheter gör mot undersåtar. Är det inte vilken sexuell läggning du har eller vilken hudfärg du har så är det om du är svensk eller inte svensk. Handikappad, vad vi äter, rika eller fattiga, från landsbygden eller stan, Göteborg eller Stockholm, AIK eller Djurgården, arbetare eller tjänstemän. Vi skapar motpoler och vi talar om vi eller dom. Allt för att skydda oss själva och veta att vi har någon grupp att tillhöra som är lite bättre än den andra. Hotet från omvärlden som kan stärka oss eller förgöra oss. 

Det finns i djurvärlden och det finns bland oss människor. Följer man inte normen eller är som alla andra utesluts man. Ibland är det andra ibland kan det drabba mig själv. För eller emot. Svart eller vit. Gay eller hetro. Mobbad eller mobbare.

Allt styrs av min egen rädsla för något och viljan att vilja polarisera för att jag ska hitta min egen plats och peka ut en fiende. Allt blir så mycket enklare då om det finns någon som tydligt inte tillhör eller som rent av kan var orsaken till att jag inte har det bra. 

Om det alltid finns någon som har det sämre än jag vet jag själv att jag inte har det sämst. Då är jag forfarande något mer. 

Jag har haft tendens åt detta håll med. Fördömt andras handlingar och skvallrat om vad andra gör mer för att dölja mina egna avvikelser. Jag har också själv varit "avvikare" och sett hur hårt omgivningen dömmer och fryser ut. Är du inte en av oss är du en av dom. 

Jag får arbeta med detta varje dag för att se till att vara öppen för annat än det jag själv är van vid. Matkultur, traditioner, åsikter, tycke och smak, rätt eller fel. Det behöver egentligen inte alls bli som jag tycker eller önskar. Varje tendens att hävda motsatsen är att skydda mig från något. Om jag vet från början att jag har allt och definitivt inte saknar något. Om jag vet att det inte finns något att vara rädd för utan rädslan skapas i mina egna tankar som bl.a brist på självkänsla. Om jag känner kärlek till mig själv hur är det då möjligt och inte tillåta allt annat istället för att fördömma? 

Allt studsar tillbaka till mig själv åter igen. Vad är det i mig som väcks som får mig att skapa vi och dom?

Kan du se i ditt eget liv att du skapar motpoler och att du bidrar till vi och dom tänkande?