Upprepning blir sanningar

Om jag tänker på något tillräckligt många gånger på samma sätt så kan jag skapa en sanning. Genom att säga och tänka på ett sätt om något kan det som inte finns helt plötsligt bli något som jag tror finns. "Sanningar" skapas. Myter byggs upp på detta sätt och beroende på källa kan osanningar väldigt lätt etableras. Nyhetskällor och tidningar utgår vi ifrån att de bär på någon slags sanning men ack vad fel vi har. De är som många andra styrda och vill vinkla informationen för att en viss uppfattning ska formas. Facebook och andra social medier lika så. Vi gillar och vi delar vidare saker som vi inte har en aning om men vi gör det bara för att det passar vårt sätt att se på världen.

På samma sätt gör vi med oss själva. Vi skapar bilder av oss själva utifrån vad vi hört av andra redan från det vi var mycket små. Vi har fått det i oss upprepade många gånger och vi upprepar det själva tills det blir en sanning för oss själva. Jag är tjock, jag är ful, jag är tråkig, jag är smal, jag är för lång, jag är dum och ointelligent, jag är långsam, jag är värdelös osv. Jag bedöms och jämförs både av mig själv och andra och tror till slut att det som sägs och det jag själv tänker är en sanning. Fattig/ rik, ful/ snygg, tjock/ smal, gammal/ ung, dåligt jobb/ bra jobb.

Hur jag till exempel håller min kropp, om jag ler eller ser ledsen ut, om jag ser säker eller rädd ut och vad jag säger etablerar något som aldrig varit en sanning men som jag gjort till en sanning. Tankar och känslor formar hela mig utifrån vad jag tror inte vad jag vet.

Jag kan bara titta på mig själv. Jag hörde mig som liten att jag var dum. Jag var inget värd och hade inget berättigande. Det tog jag för en sanning. Min pappa visade inte kärlek till mig tyckte jag, det tog jag till mig som en sanning att jag inte var värd att älskas. Jag hade medelbetyg i skolan vilket bevisade ytterligare min brist på intelligens och bekräftade en ny sanning. Jag anklagades för att vara dominant på ett dåligt sätt och jag sög åt mig det som en bekräftelse på mina brister och hur lik jag var min far. Jag adderade alla "sanningar" och kunde inte mer än att konstatera att jag var en människa som inte var värd att älskas och inte gick att lita på. Jag fortsatte sedan att välja att bekräfta just detta. Allt grundat på upprepningar som skapade osanningar som blev sanningar genom att jag själv bekräftade det. 

Säger vi saker tillräckligt många gånger blir det en referens och helt plötsligt en sanning. Det är därför näthat är så farligt för det sätter också på pränt dessa sanningar och kan upprepas med stor hastighet.

Vad är det hos dig som upprepats och som gjorts till sanningar, men som inte är det? Alla har vi något.