Skilsmässa

Ett konstigt ord, "Skilsmässa". Det låter som något som sker i kyrkan, en mässa av något slag. 

Jag reser runt i södra Sverige just nu och slås av att jag gjorde det med min familj jag hade för 10 år sedan och tidigare, när barnen bodde hemma. Bilder kommer igen, tankar och känslor. Jag ver inte vad jag söker varje gång jag kommer ner till dessa delarna men det gör inget. Det känna bra att hitta igen lite historia, lite dofter och vyer. Min uppväxt är i dessa olika trakter så på något sätt så vill jag minnas lite av livet innan min skilsmässan från min barndom.

Mina far och morsföräldrar levde ihop hela sitt liv. Så här efteråt har jag förstått att det var ett tufft liv för båda paren och att mycket kärlek saknades. Jag själv har två längre förhållanden bakom mig där vi också skaffat barn. Jag är glad för det. Jag var inte så mogen i någon av relationerna och då menar jag att jag hade med mig allt för mycket av min egen uppväxt. Samtidigt är ju det lite av livet att hitta sig själv så jag gjorde det jag kunde och nu kan jag mer. 

Skilsmässa innebär att i brådmod, klokt fattat eget beslut eller samförstånd bestämma att det som skulle vara vi två inte längre kommer att fortsätta. Jag har tyvärr ingen kontakt med någon av mina söners mammor. Även om det skulle vara så att vi hade det skulle det inte vara ett problem för mig. Jag tror att det är annorlunda för dessa mammor. Våra barn hade fått det lite lättare om det var en mer neutral kontakt. Nu har det idag troligen inte så stor betydelse då barnen är stora. Har det det är det något som de vuxna barnen får hantera själv.

I en skilsmässa bryts allt som tidigare varit. Kärlek och längtan byts ut till sorg och ilska. Vi mötte något som förenade och väckte något i oss men vi lämnar med besvikelse och starka negativa känslor. 

Hur blev det så här? Bästa vänner blev bittra fiender?!

Kärlek väcker saker i oss. Saker vi känner igen och sådant vi är nyfikna på och gärna vill ha. Det väcker kontakt med oss själva. Endorfinerna rusar i kroppen och det väcker både trygghet och lust. Vi börjar återskapa det som kanske inte var på ett bra sätt när vi var små. Vi vill göra det på vårt sätt, var och en. Men framför allt, vi vill inte vara ensamma. Syften till att vi går in i en relation kan vara oändliga och vara variationsrikt men ensak är gemensamt tror jag, vi vill inte vara ensamma.

När sedan relationen inte längre håller, av olika själ, så är det hoppet och rädslan för ensamheten som är den stora sorgen. Självklart så finns säkert också känslor med som brist på tillit, att bli lämnad, sårad, besviken och utsatt men också att vi fått se sidor i relationen vi inte tidigare uppmärksammat eller valt att inte se, hos den andra.

Skälen är många att par går isär där vi väckt förhoppningar som senare grusats. Idag kan vi vara tacksamma för att det går att skiljas både av moraliska skäl som ekonomiska. Så har det inte alltid varit. 

Det finns en sorg i alla våra grusade förhoppningar och det finns en rädsla att förlora något vi haft och tagit för självklart. Inte minst rädslan att mista full kontakt med våra barn eller risk för att få för liten del av den ekonomiska kakan kan få den tidigare bästa relation, i en skilsmässa att upplevas som värsta krigszonen. Skilsmässa och arv kan nog mätas i samma skål. Vi vill ha allt och gärna inte rättvist dela med oss av något.  Allt känslomässigt styrt i sorgen av en förlust av något slag. Ändå faller allt tillbaka till oss själva och hur trygga vi är i oss själva. 

Har eller är pågående skilsmässa eller kanske ännu inte startad sådan skapat eller skapar bekymmer för dig? Hur mycket har det med just dig att göra?