Bakdörr

Att förändra är att jag vågar. Att våga är att jag tar risk. Tar jag ingen risk kommer inget att hända av sig själv. Hände inget kan jag heller inte förvänta mig att det ska hända något. Det är självklart också ett val jag gör med all respekt för det. 

Att vara utanför min comfortzon är att våga utmana. (Comfortzon är också beteckningen för toalett: att vara komfortabelt med det jag behöver göra där inne). Inom min komfortabla zon har jag kontroll men utanför inte. Jag kan vidga min komfortabla zon om jag för en stund vågar släppa på mitt behov av kontroll. 

Har jag en "bakdörr" som minskar eller tar bort min risk är jag fortfarande innanför min komfortabla zon och bibehåller min kontroll. Resultatet lika med ingen förändring. Med min bakdörr säkrar jag risken för att kanske känna mig  utsatt men samtidigt så satsar jag inte fullt ut med det jag gör och får därmed inte in den rätta känslan, visa mitt rätta jag och göra mitt bästa för att den förändring jag gjort ska lyckas. Låt mig ta ett exempel: för några år sedan flyttade jag ihop med en tjej. Jag köpte hus, jag flyttade från stan, jag bytte jobb, jag övergav en del andra viktiga saker. Jag tog risker och kände, vad är det värsta som kan hända om det inte går som jag tänker? Jag vågade tänka och jag vågade göra. En sak som jag däremot inte vågade förändra var att jag hade kvar min lägenhet. Jag hyrde ut den och min förevändning var att jag skulle göra ett "smart" byte. 

Min relation fungerade inte och efter 1 1/2 år flyttade jag tillbaka till min lägenhet och satte tillbaka tavlorna på de spikar jag aldrig tagit bort. Varför berättar jag detta? Jo jag har funderat på det ett bra tag och så här i efterhand kunde jag se att detta var en del av min gamla strategi.  Jag hade en bakdörr. Jag valde att inte släppa kontrollen och i och med det tog jag inte heller in de känslomässiga konsekvenserna av att göra min förändring. Troligen var jag inte från början 100% säker och därmed satsade jag inte fullt ut. Jag gav inte 100% av mig och fick därmed inte heller 100% tillbaka.  Jag hade en bakdörr. 

Vän av ordningen kanske tänker att detta var klokt. Kanske, kanske inte. Jag ser risken med att jag hade denna bakdörr. Det är också en bra lärdom för mig som jag tar med mig på min resa. Jag har haft många bakdörrar i mina gamla kärleksrelationer och för min del har det alltid handlat om mina rädslor. De rädslor jag tidigare trodde att jag inte hade. 

Bakdörren hindrade mig från att få med mig mina känslor på min resa. 

Hur gör du? Kan du se att du använder bakdörrar ibland? Är de bra för dig?