Andlighet en del av min närvaro

När jag kommer till mitt sommarställe kan  jag på vissa ställen och situationer känna en andlighet och närvaro i mig själv. Jag kan känna att jag är ett med mig själv och njuta av den närvaron. I dessa stunder kan det också vara så att jag känner att jag inte är ensam utan det finns något närvarande. Inte en person eller ett djur bara något och mer som en känsla som gör mig närvarade och jordad på något sätt. Det är för mig en slags andlighet. 

Jag kan tänka mig att just detta är som religiösa människor kan känna sig i sin tro och sitt samfund. Någon slags gemenskap både faktiskt med andra och i sig själv där Gud, Jesus, Mohammed, Budda eller någon annat på något sätt bidrar till denna gemenskap och tillit när man är helt själv eller känner sig utan kraft. 

Ibland behöver man någon att tala med och söka sin tröst hos, antingen för att man känner sig själv eller att man inte känner att man kan tala med någon annan och ännu mindre få hjälp. 

Mötet med andra är viktigt, det är i mötet vi utvecklas i samtalet eller när vi agerar. Vi behöver mötet för att komma vidare i våra tankar. I kommunikation med andra det är då vi har chans att testa oss själva. Kommunicera kan vi göra med fysiska personer, med t.ex en Gud eller en terapeut. 

Religion är något andra skapat andlighet är något du skapar. Jag har samtal med mig själv, jag reflekterar och jag lär mig. Det är mitt sätt att tala med mig själv. Men i mötet med andra det är egentligen då utvecklingen och förändringen sker. Jag behöver möta mina tankar med andras tankar. Möta mina känslor med andras känslor. Möta mina handlingar med andras handlingar. 

I min andlighet möter jag däremot en annan dimension, min förmåga till närvaro skilt från allt annat. Min närvaro i nuet. 

Kan du se det andliga i dig själv och omkring dig? 

Idag är en dag jag möter det andliga i allt.