Rädd att möta rädslan

Ibland är vi bara rädda. Vi är rädd för ensamheten. Vi är rädd för relationen. Vi är rätt för att tala med andra och att mötas. Vi är rädd att lyckas. Vi är rädda att misslyckas. Vi är rädd att möta våren. Vi är rädda för förväntningar. Vi är rädda för vi tycker att vi inte kan. Vi är rädda för att vi märker hur vi beter oss och är. Vi är helt enkelt rädda och till och med rädda för rädslan. 

Rädsla är något vi försöker undvika och gör allt för att inte möta. Ibland på ett sätt  som gör att vi gör mer skrämmande saker än det vi är rädda för.

Även rädslan är en känsla som är ok att känna. Att våga medge att vi är rädda är en befrielse i sig och att känna in känslan och försöka förstå vad vi egentligen är rädda för. Att bära sin rädsla med stolthet . Först när vi accepterat att vi är rädda finns också en möjlighet att göra något åt det, om vi vill det. 

Jag sa länge att jag inte var räd för något. Möjligtvis höjder och lite annat om det blev allt för besvärande. När jag började granska och arbeta med mig själv upptäckte jag helt andra rädslor och att jag faktiskt var rädd. Jag var rädd för ensamheten och att inte bli bekräftad.

Den rädsla som låg dolt i mig höll på att förgöra hela mitt liv. Alla de strategier jag använde mig av för att slippa möta dessa rädslor ledde till att jag med betydligt större kraft fick möta just det jag var rädd för. Idag kan jag blotta mina rädslor och i min ärlighet möta precis just bara mig själv där rädslorna är en del av detta.

Vad är du rädd för och vad innebär dina strategier för dig att hantera dina rädslor idag? Är strategierna bra för dig?

Idag är en dag jag är uppmärksam på vad jag är rädd för.