Kunskap förändrar mig

Jag blir inte yngre utan varje dag blir jag lite äldre. Om det inte märks på annat sätt så märker jag att människor jag möter, arbetar med eller umgås med blir yngre och yngre och märker det. Med åldern kommer en sakta men tydlig förändring. Håret blir glesare på vissa ställen på huvudet, lite stelare, ibland kanske lite tröttare, lite av många saker som förändras. Det går sakta men det sker. En del går att motverka men en del bara sker. 

En sak som blivit mer tydligt däremot är att med åldern ökar också synen på vem jag är och vad jag egentligen representerar för andra. Det är som det finns olika förväntningar som jag ska leva upp till. Förväntningar som att jag faktiskt är äldre, att jag kanske inte alltid förstår nya saker, att jag uttalar saker av egen lång erfarenhet, att jag är en person att respektera och se upp till bara just på grund av min ålder. Men givetvis också bara en ord som gubbe eller något annat när det jag säger eller gör inte passar. 

Men det blir också så, kanske med min karaktär men också min ålder att jag ibland också uppfattas som en pappa- eller fadersfigur. Att jag vet saker som andra inte vet och att det ligger någon automatik i omgivningens uppfattning kopplat till min ålder. 

Jag har en uppfattning om mig själv som känns som om att jag är den jag alltid varit. Däremot förändras min omgivning och deras uppfattning om mig. 

Successivt märker jag att jag förhåller mig till denna förändring men ändå innerst inne kan jag i stunder känna att jag är både 5, 20 eller 30 år beroende på situation. Det blir som det är något som sker utanför mig själv men att det inne i mig inte sker så stor förändring av min uppfattning om mig själv. Då talar jag inte enbart om ålder utan även allt annat.

Självklart förstår jag att det hela tiden sker förändringar och i stunder är det uppenbart men ändå blir detta med ålder ändå en särskild dimension. 

Desto mer jag gör och upplever desto mer erfarenheter får jag som ökar min kunskap om vad jag kan men också verkligen vad jag inte kan. Det blir som ju mer jag vet desto mer förstår jag hur lite jag vet. En god känsla det också och fullt med respekt för vad andra vet men inte jag. Alla vet vi och kan något men en vet inte allt. Jag har förstått att jag vet en viss mängd om mycket men det finns de som vet mycket om lite. Båda formerna inger respekt. 

Hur ser du på vad du kan och hur din kunskap förändras i dig själv och vad andra förväntar eller inte förväntar sig av dig? 

Idag är en dag jag respekterar mig själv och andra för alla deras kunskaper.