Jag är min egen bödel och räddare

Jag jag jag. Det är mig det hänger på både om mitt liv ska gå bra eller åt helsike. Jag är den som står längst fram i båda striderna och jag är den som får skörda resultatet. Jag är den som begår misstagen eller den som lyckas. Jag är den som till och med leder mig själv in i döden och jag är den som väljer att fortsätta leva. Jag är min egen ledare och domare. 

Ja ni förstår. För er som fattat detta har också hittat en väg. För er som fortfarande letar efter vägen kan jag tala om att det finns en väg. 

Vägen är din och enbart din, inte min eller någon annans. Det hjälper inte om jag visar min väg och talar om vad du exakt ska göra för då kommer du att gå fel. Du behöver hitta din väg sprungen från ditt liv. Jag kan bidra med att det finns en väg och leda dig att hitta din väg.

I alla terapiformer, trossamfund, hos kloka människor och de som hittat ett bra sätt att hantera sitt eget liv finns det enbart ett svar som leder dig att komma lösningen närmare. Det svaret är du. Du och jag hittar vår egen väg var och en genom att granska oss själva och vägleda oss själva att göra val. Val som sedan får något slags resultat. Val som bygger på vilket sätt vi tänker.

Visst finns det knep att hitta svar och finna olika sätt att tänka och få oss att faktiskt handla och genomföra det vi tänker men svaret på en förändring ligger i att tänka på ett annat sätt i grunden. När vi tänker på ett annat sätt finns en chans att vi känner på ett annat sätt som kan leda till att vi gör på ett annat sätt. Ordningen i allt detta kan variera men grunden är den samma. När vi känner styr det oss att tillåta oss att tänka på ett annat sätt och handla på ett annat sätt.

För min del var jag en tjurig en som skulle ha förklaringar på allt och hade motargument till det mesta. Jag kunde snacka sönder situationer och hade ord för allt. Mitt uppvaknande och min väg låg i att ge upp och släppa taget. Jag var tvungen att acceptera att jag varken skulle eller behövde ha svar på allt. Jag behövde ge tillit till någon annan och följa med. Jag behövde förstå att jag var min egen bödel och jag var också min egen räddare. Jag behövde för en stund just stanna upp och se vad det var som pågick och vad det hade lett mig. jag behövde för ett tag släppa taget och låta mig bli ledd att hitta min väg. Jag behövde få hjälp för jag hade tappat min egen kontroll över mig själv. Jag snubblade på mina egna steg.

Var befinner du dig i din egen utveckling? Har du hittat din egen väg eller står du fortfarande kvar och håller krampaktigt kvar vid din gamla väg?

Idag är en dag jag tillåter mig att släppa taget och ha tillit till det som sker.