Ducka för samtal

De flesta
De flesta duckar.
De flesta duckar för just samtalet. 

Inte samtalet om väder och vind, om arbete och fritid, om barnen och familjen, om det jag senast köpt eller om mina fantastiska upplevelser och bedrifter. Inte heller kanske om bedrövelser och hur andra är och annat skvaller.

Men de flesta duckar för samtalet. Det djupa samtalet. Samtalet som handlar om mig själv. Samtalet som handlar om dig. Samtalet som innehåller både frågor och svar från båda håll. Samtalet som kommer lite djupare än bara röra sig på ytan. Samtalet som önskar ett svar på frågan inte enbart ställer frågan utan vilja om svar.

Jag duckade. Jag var bra på att ställa frågor till andra men usel på att svara själv. Svarade jag handlade svaren mer om andra än de handlade om mig.

Idag kan jag vara besvärad men jag duckar inte längre utan möter det som kommer. Det finns ingen prestige och det finns ingen rädsla som tidigare.

Detta har gjort mig lugn.

Jag tror att när vi tillåter oss att möta oss själva finns det vägar som kan leda oss från de vi trodde var oss själva till det som är oss själva.

Det kräver mod. Det kräver ärlighet. Det kräver tillit. Det kräver kärlek.

Men det går och det är bara jag som kan starta det. Det beror inte på dig utan det beror på mig. det är mina val omkring det som gäller mig. Det är mina val att visa riktning och öppna upp för samtalet.

När jag visar mig riktning ökar chansen att andra är beredda att visa sin riktning och att följa. 

Jag är ljuset för mig själv men om jag vittnar om mitt eget ljus och vad jag vill finns det chans att andra kan finna sitt ljus.

Men det ska vara på bådas villkor, inte enbart på mitt villkor. Jag kan bjuda in men det krävs ett accept för att samtalet ska bli av.

Tillåter du dig själv att föra samtalet, inte bara om dig själv utan med andra, inte bara om den andra utan tillsammans både om dig själv och andra med andra?