Förlåt mig och dej

Förlåt mig för jag visste inte vad jag gjorde. Det är inte så att jag redan då inte visste vad jag gjorde, för det visste jag, men jag visste inte då varför jag gjorde det jag gjorde. Jag visste inte då vad som fick mig att göra alla dessa saker i olika situationer. Jag visste inte då varför jag svek mig och andra. Jag visste inte då varför jag satte andra före mig själv, även fast det för dej kanske kan uppfattas som att det var precis tvärt om. Men det var inte så. Jag ville ha din gunst, jag ville ha din bekräftelse. Jag fick mig själv att göra saker som till slut tog död på mig själv. Jag visste inte då varför jag utsatte mig själv för allt detta svek som fick mig att öka min stress och smutskasta mig själv. Jag såg vad som skedde men jag hade ingen förmåga då att stoppa det.

Jag kunde först flera år senare erkänna det för mig själv när jag själv började se vad det var som skett och vem som var orsak till det. Det handlade inte om dig. Det handlade bara om mig, det som jag gjorde.

Men jag vet nu och jag kan erkänna det nu.

Jag vet nu att det var mig själv jag ville åt. Jag vet nu att det var en fortsättning på något jag under väldigt lång tid byggt upp som jag bekräftade. Jag vet att det var andra sanningar som jag fortsatte att förvalta.

Jag minns hur bekräftelse var så oerhört viktigt så jag kunde göra vad som helst för att få det. Men allt detta ledde mig bara mer och mer bort från denna bekräftelse och mer och mer bort från mig själv.

Jag minns hur bekräftelsen var så viktig så jag till och med lärde mig att få dig att hata mig, det blev en bekräftelse i sig. Bekräftelsen på att jag fanns. Bekräftelse på att jag var någon.

Men allt detta var fel och hade inte med dig att göra. Allt detta hade med mig att göra.

Idag är det jag som behöver förlåta mig själv. Idag är det jag som behöver be dig om ursäkt. Jag ber dig om ursäkt för det som jag gjort mot dig och som kan ha sårat dig och fått dig att både göra saker och känna saker. Det jag gjorde mot dig hade inte med dig att göra, det hade med mig att göra. Men det är inte orimligt att tro att du reagerat på ett sätt som fick dig att känna att jag skadade dig. Jag ber om ursäkt för detta. Jag vet att det kanske inte hjälper dig men det är ändå det jag minst kan göra för dig. Jag vet också att du själv väljer om du vill ta emot min ursäkt eller inte. För mig är det ok oavsett hur du gör. Vad mer kan jag göra? Om det finns annat jag kan göra så säg gärna till.

Så för din skull ber jag dig att förlåt mig. Jag ber dig att släppa det jag gjort mot dig, från ditt liv. Jag ber dig att våga förlåta. Att förlåta innebär inte att det ursäktar mitt beteende men jag tror att det, på samma sätt som det gjort för mig med andra som jag tycker skadat mig, hjälper dig att läka det sår jag kanske skapat i dig.

Så förlåt mig och dig. Min ursäkt är något jag vill ge dig.

Finns det människor omkring dig som du skulle behöva förlåta, som du tycker skadat dig? Behöver du förlåta dig själv? Finns det människor du skulle behöva ge en ursäkt?