Skötet

Hela altet och vår skapelse handlar om polariteter. Plus- minus, Yinn-Yang, kvinnligt- manligt.

Denna grund är självgående, ett androgynt (hen) sköte som levererar allt. Allt omfattar även mig.

Jag är en process i sig som består av polariteter vilken utvecklas enligt den enda principen. Jag är ett barn från naturens skapelse, eller det vi tror skapar och skapat oss. Jag kommer från dess källa.

Bara den vetskapen ger stadga i mig.

Om jag jag förlitar mig på ting eller någon person eller tro kommer jag att sakna stadga. Människor, ting och trosläror kommer och går och förändras ständigt. Jag skulle leva i fruktan att det ting jag dyrkade skulle försvinna, eller att den person jag följde skulle dö, eller att den tro jag levde efter skulle ändras. Vem skulle jag då vara?

Jag hyllar istället den enda principen.

Jag kan titta på en människa och se hennes princip eller process. Jag kan se hur de fungerar. Jag kan också se att de fungerar.

Genom att förstå och veta hur allt fungerar vet jag också hur viktigt det är att alltid i mig vara flexibel. Allt som växer är flexibelt. All varaktig styrka i livet är flexibelt.

Jag vet också att min trohet till principen och processen runt mig innebär att jag inte är rädd för att dö. Jag har inget att förlora. Jag vet att jag är en del av det eviga. Mitt hem är skapelsens sköte. Att dö är bara att komma hem. Innan dess är jag en del av skapelsen, men i det tillstånd jag är just nu.