Arvet

Allt som kommer till mig på olika sätt ger mig olika tankar. I går lyssnade jag på avslutningen av ett radioprogram som tog upp ett viktigt ämne, vårt arv. Jag talar då inte om det ekonomiska arvet som förvisso kan skapa en massa bekymmer för de efterlevande. Nej jag tänker på det sociala arvet. Sociala arvet handlar om vad vi ärver i form av beteenden, ansiktsuttryck, yrkesval, klasstillhörighet, sorg, ilska, skam och skuld bara för att ta några exempel. Vi ärver mer än vi kanske tror och arvet är inte alltid till vår fördel. 

Vi lär oss en massa i vår uppväxt. Det handlar om att gå och att tala, det handlar om det vi lär oss i skolan och tillsammans med andra. Vi lär oss grundläggande värderingar och vilka vi kan tycka om eller ogilla. Vi lär oss sätt som är framgångsrika eller inte och vi lär oss att undvika rädsla. Vi lär olika sätt att bli tillfredsställda och bekräftade. Allt har sin grund från de vi växte upp med och som la grunden för vad som är rätt och fel. Vår anknytning till våra föräldrar blir den prägling som vi har att hantera resten av vårt liv. Det bara är så. 

Vi kan gilla det eller inte. Men det vi lärt oss är en del av det som gör oss själva till oss. Mig till mig och dig till dig. Vissa kanske säger:- Jag ska inte bli som min mamma eller pappa, ändå blir det mycket som blir just på det sättet som vi önskar undvika. Vi är präglade.

Andra tycker att detta något verkligen ska unvikas och gör då precis tvärt om till och med för mycket åt andra hållet så att även det blir en belastning för dem själva och nästa generation. 

Vad som vi än ärvt och hur det än har varit har vi alla ändå möjlighet att lära om och göra nya val. Arvet är inget måste även fast arvet kan vara svårt att se och svårt att ändra på. Vi kan bära på en sorg eller en ilska som inte ens är vår egen. Vi kan bära på en skam eller en skuld som vi aldrig själva varit en del av. 

Arv kan förflytta sig mellan flera generationer. Arv kan också bäras av grupper och till och med ett helt land. Vi växer in i ett sätt att förhålla oss. Israel och Palestina. Svarta och vita. Asien och västvärlden. Irland och England. Djurgården och AIK. Tjänstemän och arbetare. Storstadsbo och de som bor på landsbygden. Vi lär oss att älska och vi lär oss att hata. Det handlar om vi mot dom. Ändå är detta bara ett arv som vi tillåter fortgå som nya generationer inte ens eller knappt vet orsaken till. 

Jag ärvde en massa olika sätt att förhålla mig till andra och hur jag skulle göra för att bli bekräftad. Sådant som jag hatade som barn men som jag ändå tagit till mig som vuxen. Jag lärde mig om vi och dom och jag lärde mig att älska eller hata. Jag lärde mig beteende om att visa ilska och vara otålig och jag lärde mig att fördömma andra. Jag lärde mig att var dominant och jag lärde mig att ha dålig självkänsla. Men jag lärde mig också att ta initiativ och sköta ett hem, jag lärde mig att bry mig om andra och vara lyhörd. Jag lärde mig sådant jag inte ville jag skulle vara som förälder. Jag lärde mig vikten av att reflektera och tala med andra och jag lärde mig att vara social.

Det låg en rädsla, en skam och en sorg i min familj som jag både förstärkt och hittat vägar där ifrån men som samtidigt präglat och lärt mig mycket i livet. Det har inte alltid varit lätt och lärdomen har smärtat men jag har lärt mig. Jag fick ärva vissa saker och andra har fått ärva andra saker från sin familj. En del på gott och en del på ont, men likväl arv som vi alla får hantera på olika sätt. 

Min vilja att reflektera och min vilja att förändra gör att jag idag har en möjlighet att välja så som jag vill ha det. 

Vad bär du på för arv som du vill ha eller som du skulle önska att du var utan?