Det är inte alltid det vi tror det är

Rakt är inte alltid rakt och böjt är inte alltid böjt, vi ser synvillor. Det finns flera olika bilder på nätet som inte är så som det ger sig ut för att vara. På samma sätt är det med våra beteenden och personligheter. Det vi ser är en bild av något men inte på vilken grund bilden vilar.

Olika typer av känslor och känslouttryck har, när vi tittar närmare på det, väckts av en helt annan orsak. Som utomstående får vi enbart uppleva projiceringen. I ilskan mot en partner en obesvarad kärlek, i en ilsken argumentation det sårade barnet och i den kuvade rädda människan en skam eller skuld. Det vi tror oss se kan vara motsatsen till det som skapade grunden till det vi ser.

Vi tror att vi uppfattar saker på rätt sett när det egentligen enbart handlar om att vi uppfattar det på ett sätt. Allt detta gäller givetvis både det vi ser hos andra och det som händer inom oss själva. Det är inte alltid självklart att det vi känner, tänker eller gör har en tydlig grund. I det fördolda kan det gömma sig helt andra saker. Just därför är reflektion av det vi tänker, känner och gör viktigt för att komma till grundorsaken varför vi reagerar som vi gör. Ett viktigt arbete som var och en av oss kommer att må bra av om vi gör det.

Det är så lätt att reagera på ytan och det vi direkt ser vilket oftast får en helt felaktig motreaktion. En felriktad kraft får en precis motsatt ny felriktad kraft som ett svar på detta.

Allt är projiceringar och har sin grund i oss själva. Gamla rädslor väcks till liv eller blir som handlingar likställda med att hälla bensin på eld. Våra negativa reaktioner är reaktioner på nya eller gamla rädslor. Barnet i oss, relationen med pappa, saknaden av mamma, den lilla pojken, orättvisa, förtryck, utsatthet, kränkning, ensamhet ja listan kan bli lång.

Jag såg nyligen på tv ett inslag där man avslöjat barn och unga tonårsflickors utsatthet på olika chatter, som gjordes av vuxna män. Man lyckades hitta männen och konfronterade männen. I en av konfrontationerna så var just ensamheten och den egna utsattheten trolig orsak där han såg mötet med barnen på nätet som sin enda chans att slippa, för en stund känna att ensamheten grep tag i honom. Självklart känns och är den handlingen som beskrevs no, no!! Men i botten ligger det en oerhörd egen utsatthet som leder till ny utsatthet. Jag kan inte svara för om dessa chattkontakter sedan skulle leda till något annat men jag kan se att det ligger något mycket större i botten och att flickan som kontaktades av mannen enbart var en av kanske flera projiceringar av något som hade en annan grund än just ett övergrepp. I detta läge blir det väldigt lätt att direkt döma och det är också fullt förståeligt att det sker. Egentligen ligger det bakom beteendet en utsatthet som tyvärr leder till en annan utsatthet.

Vilka känslor jag än går och bär på får de uttryck i krafter som får mig att projicera på någon annan än den det egentligen gäller. Ofta är jag själv just den personen.

Har du lätt för att skapa projektioner på andra och vad får det för konsekvenser för dig själv? Hur många gånger har du upptäckt att det i slutändan egentligen enbart handlade om dig själv?