Jag lever därför känner jag

Jag kan välja att blunda och låta livet fortsätta som om inget hänt. Jag gör det jag alltid gjort och jag fortsätter med det. Intellektuellt är det fullt möjligt att inte ta intryck från allt som sker utanför min trygga bubbla. Jag håller fast vid mina rutiner och ändrar bara så lite jag kan. 

Livet skulle då kunna bli förutsägbart. Kanske tråkigt. Men det skulle bli tryggt. Det skulle skapa någon slags kontroll. Skulle jag stå ut? Knappast.

Jag behöver själv ta in vad som sker utanför mig själv och som är en del av världen. Intryck, människors agerande, sorg, oro, krig, kärlek, fattigdom och död. Sådant som finns i världen och som pågår just nu. Om jag blundar ser jag inte  men det pågår ändå och jag vill inte blunda. Jag vill inte sluta känna och jag vill inte sluta bli berörd. Jag vill påverkas av mina känslor för att finna nya sätt att agera. 

Jag finns och jag lever. Jag finns, därför agerar jag. Jag vill ta intryck och jag vill se en mer human värld. 

Allt som hände i fredags i Paris, som just nu bara är en av flera orosplatser i världen, påverkar mig. Debatten påverkar mig. Polariseringen i debatten påverkar mig. Detta att hitta enbart en syndabock påverkar mig. Att inte se allt i ett sammanhang där vi själva är en del av allt, påverkar mig. 

Jag blir känslomässigt berörd och märker att vi åter igen är olika, vi ser saker och ting på olika sätt och vi känner olika. Människor i Europa. Människor i Asien. Människor i Syrien, Afghanistan, Irak och Iran. Människor i nord eller Sydamerika. Mina grannar och mina vänner.  

Vi hade en kärleksmiddag och sedan gick vi på bio i går. Det blev trevligt och härligt men känslan av att människor var rädda och att det finns så mycket katastrofer, krig och oroligheter i världen vilade kvar i mig. Att se James Bonds senaste film som just handlar om död, våld och förödelse blev meningslöst. Jag har kunnat separera vad jag känner och det som händer på filmduken men nu blev det svårt. Filmen var bara en förlängning av så som världen ser ut utanför. Filmen var inte alls bra. 

Egentligen är det just denna känsla jag haft vare gång jag sett en James Bond film, det var bara det att nu blev det så uppenbart. Våldet kändes meningslöst. 

Jag är berörd av allt som sker, jag påverkas känslomässigt och det är ok. Vi är alla en del av det som sker och jag behöver bara se min del i vilka steg jag kan ta för att skapa en bättre värld. Vi är alla en del av så som denna värld utvecklas. Det handlar inte om dom! Det handlar om oss. 

Jag känner sorg över att vi verkligen ser världen på olika sätt. Jag känner sorg över att vi så gärna vill hitta en syndabock. Jag känner sorg att vi agerar på så olika grunder. Jag känner sorg. Samtidigt måste jag och vill respektera det. Vad vet jag om andras lidande.

Tar du starka känslomässiga intryck av allt som sker både inne i dig själv och utanför dig själv?