Bara var lite vänlig, även fast det inte blir som du tänkt dig

Tänk att det inte behövs så mycket för att förändra en situation som uppfyller oss med harm till att bli en situation av välbehag och lugn. Inte dömande. Inget avvisande. Ingen ilska. Enbart lite vänlighet.

Det må ha skadat min tillit och det må ha skadat min självkänsla. Det kanske har påverkat mina känslor av att bli lurad eller  min egen osäkerhet. Om möjligt kan jag för en stund ha tappat min heder, min trygghet eller min stolthet. Det blir inte som jag tänkt mig. Jag reagerar men är det självklart att jag ska agera impulsivt som en reaktion på det jag jag känner påverkat mig i mitt inre.

Men ändå vad gör väl det. All denna process sker i min egen kropp. Jag blir spänd och jag blir irriterad. Jag blir berörd och kanske rädd. Min kropp och mina tanka reagerar och kanske agerar. Men i stunden blir det både jag som drabbas av min egen reaktion och på det sätt jag agerar. 

När det som egentligen behövs är lite vänlighet i det som sker. Vänlighet mot mig själv och vänlighet mot andra.

Men för att jag ska kunna vara vänlig behöver jag först var vänlig mot mig själv.  Jag behöver ta hand om mig och välja mig och jag behöver sluta vara allt för sträng mot mig själv. Allt vänlighet börjar innifrån. Vänlighet kan vi sällan klistra på utifrån utan det verket fram i innifrån. 

I min barndom var mycket orättvist och jag har märkt hur jag först i vuxen ålder försökt att kompensera den orättvisan genom att skapa rättvisa. Jag har varit arg mot allt och alla när saker och ting inte varit rättvist. Der har inte funnits utrymme för vänlighet för genom vänlighet blir det svårt att vara rättvis särskilt om det är orättvist. Men detta har samtidigt skapat mer orättvisa och människor har inte fått ett vänligt bemötande. De har inte fått vänlighet. Min kraft att bekämpa har ibland blivit oproportionerligt stor och tagit bort all kraft av vänlighet genom att jag blivit ovänlig. Känslor från förr har fått styrs allt för länge. 

När jag öppnar upp för vänlighet öppnar jag också upp mig själv för denna vänlighet. Jag öppnar upp mina ögon och jag välkomnar. Jag öppnar upp mitt leende och välkomnar. Jag öppnar upp min kropp och välkomnar med just vänlighet. I mig växer då något mjukt  och behagligt, en känsla av tillåtande. 

Vänlighet är mitt nya mantra.

Hur vänlig är du och vad är det som gör dig vänlig eller ovänlig? 

Idag är en dag jag fortsätter att vara vänlig för det finns inget som hotar mig.