Det är livet i sig själv som är livet

Svårare än så är det inte. Det är livet i sig själv som är livet. Vad mer finns det att säga!

Om vi, om än för bara en stund förstår att det som pågår är livet och i detta ligger njutningen. Det är när vi griper in i sådant som vi bara kan släppa vi kommer i konflikt med livet istället för att leva med livet. Kan vi uppskatta tillvaron som den är oavsett om den är bitter i smaken eller söt. Livet i sig är ljuvt i varje stund om vi förstår att använda livet just i den stund och på just den plats vi befinner oss på. Vi har så mycket att lära och så lite att inte uppskatta. Om vi väljer att se livets mening som lärandet borde vi törsta efter mer motstånd så vi inte missar vårt lärande. Ett liv som inte levs är sällan ett liv om det inte just är det livet som vi lever.

Resultatet av livet är lycka om vi väljer att se livet på det sättet. Om vår själ kan känna ett lugn så har vi lyckats att skapa harmoni. Så vad hindrar oss att finna lugnet i kaoset, troligen inget. Det är mitt eget sätt att finna det goda i det onda som gör mig till en fridfull människa hur än andra väljer att se på det. 

Harmonin i livet existerar redan från begynnelsen. Det är när vi väljer att påverka och kontrollera det som sker vi möter motstridighet vilket skapar konflikten. Väljer vi att släppa taget har vi också valt att att acceptera det som är utan den egna kontrollen.

När jag ser tillbaka kan jag se hur jag följt min egen vilja och mina egna känslor. Jag har styrt mitt liv utifrån hur jag ville ha det inte hur jag accepterade att det var. När jag styrt har jag på olika sätt kommit i konflikt med människor och institutioner på ett eller annat sätt. Jag har skapat konflikten istället för att bli en del av det naturliga skeendet. När jag gjort på detta sätt borde jag inte heller bli förvånad över vad som faktiskt händer. Jag är en del i att det som har hänt har hänt.

Självklart får jag reagera, frågan är mer om jag behöver agera mot andra eller agera med mig själv. Genom att agera med mig själv processar jag mina tankar och känslor utan att självklart agera mot andra. Jag vet och jag förstår verkligen hur svårt allt detta är. Inte minst jag har verkligen agerat och gjort det utifrån gamla känslor av orättvisor som jag rättfärdigat under min vuxna tid men som ofta haft sina rötter i min uppväxt. 

Hur möjligt är det för dig att acceptera att ditt liv inte ska påverkas utan accepteras för att uppnå din egen harmoni istället för att vara i konflikt med ditt eget liv och få disharmoni?

Idag är en dag livet ska levas inte förändras. Det som sker har en mening och jag är tacksam att jag får lära mig att möta min egen harmoni genom det liv jag får inte det liv jag skapar.