Inte nu igen!

Ibland händer det bara om och om igen och det är lätt att känna en inre ilska över det som håller på att ske. Ilska över att något händer om och om igen lite som jag redan från början förväntat mig. Jag kan nästan förutse vad det är som kommer att hända och jag är väldigt uppmärksam på det när det händer. Mitt fokus är inställt på att jag ska få rätt. 

Oh nej inte nu igen!!

Känslan bara infinner sig där och nu och irritationen växer över något jag egentligen från början visste och förväntade mig. Det är som om jag framkallat det och det är som en infriad förväntan som blir uppfylld. 

Det blir på mitt sätt som jag tänker och förväntat mig men inte på mitt sätt som jag tänker är rätt. Jag har en egen föreställning om vad som är rätt och fel och jag har en egen föreställning om hur andra ska vara och bete sig. Jag vet och jag tycker, jag bestämmer och jag vill. 

När andra gör som de gör även fast de begår samma misstag om och om igen så handlar det inte om mig. Vad de gör är egentligen inte min sak även fast de kanske gör fel på fel, enligt mitt sätt att se på det. Är det sedan så att det som sker får konsekvenser för mig är det upp till mig hur jag vill hantera det helt skiljt från den som gjorde det. 

Det är så lätt att ha åsikter om andra och det är så lätt att finna andras fel. Men vad har det för nytta att peka. Vi pekar åt alla håll, Facebook är fylld av det. Vi ojjar oss och tycker, vi gillar och håller med. Att få gillande är inget svårt det handlar mer om vad vi väljer att säga. Politikerna de gör fel och se hur de gör. Oj oj!! Vi ska bara inte tala om bad de gör och vad världen och Sverige på väg. Vi pekar åt alla håll och det finna alltid någon eller några som ställer sig i samma led och pekar med oss. 

När min irritation växer över vad andra gör är det bara ett uttryck för vad jag själv inte vet vad jag ska göra med mig själv. Peka mot mig själv är svårare för då är det något som jag själv behöver göra. Helt plötsligt handlar det om mig. 

Jo en del personer är självkritiska i överkant jag kan nog ibland ställa mig i det leder men i botten ligger det ändå en grundsyn som handlar om andra. 

Först när jag hittar mina egna lösningar på varför jag bland annat pekar först då kommer upplösningen och lugnet. Allt börjar hos mig själv och allt slutat hos mig själv. Först när jag inser detta inser jag också min egen kraft och förmåga att förändra min egen värld. Den inre och den yttre världen. 

Har du åsikter om vad andra ska göra och vad som är rätt och vad som är fel? 

Idag är en dag jag är tacksam för att jag kan peka mot mig själv före jag pekar mot andra.