Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

torsdag 13 juli 2017

Meningen med livet är relationer

Leva själv och utan att relaterade till andra skapar främlingskap både till andra och till oss själva. Vi behöver andra att relatera till för att relatera till oss själva. 

Vi behöver pröva våra tankar och stämma av våra känslor. Vi behöver känna både meningen med att var behövd och att behöva. 

Jo vi står för oss själva, jag har propagerat detta länge men ändå behöver vi relatera till andra för att förstå oss själva och känna mening. Vi klarar oss själva och vi kommer att överleva men vi behöver relatera till andra och annat genom att känna meningen med livet. Meningen med varför vi finns och vad vår uppgift är. 

Den grundläggande meningen med livet, som det är för alla levande varelser på denna jord allt från bakterier till djur och människor, är att reproducera oss. Vi har som uppgift att återskapa vår egen varelse för eftervärlden. Sedan kan vi kanske undra hur lyckosamma vi människor är med detta, i det långa perspektivet, med tanke på hur vi förstör vår jord. Ja kanske är vi som skarven, vi bosätter oss, tar det som finns och skitar ner för att sedan dra vidare till en annan plats. Kanske är det meningen med livet, bli den som till slut ensam överlever. Eller så är det något annat.

Tillbaka till det mer nära och personliga. När vi känner egen mening får vi också möjlighet att få tillgång till känslor som vi själva ibland kan ha svårigheter med att få kontakt med. Känslor av närhet och känslor av att bli behövd. Känslor av att hålla igen eller att få leva ut. Känslor av att få älska någon innerligt eller för den delen hata. Känslan av att älska som en förälder till ett barn eller ett barnbarn eller känslan av att känna längtan eller besvikelse. Känslan av att bli hörd men också att behöva hålla tillbaka. 

Jag tror att detta med att själv bli förälder lyfter oss in i en ny värld som hi annars aldrig skulle få kontakt med. I detta fall menar jag bestämt, i alla fall som pappa att det är ungen skillnad om det är mitt eget biologiska barn eller inte. 

Vi behöver känna mening och vi behöver relatera enbart på detta sätt kan vi växa. Vi kan komma långt alldeles själva men inte enda fram. 

I mitt liv ser jag hur jag ägnat en oerhörd tid åt att just relatera till andra och hitta mening i att relatera. Jag var länge ett ensamt barn, ja förutom min syster. Ensam genom att jag gick mycket för mig själv. Jag hade kompisar men hade en känsla av att jag var ensam. Genom relationer och sedan från tonåren i relation med kvinnor. Som vuxen och nu över 60 blir detta med nätverk och relationer med andra än mer tydligt och jag märker att jag i stunder ändå varit dålig på att bevara dessa relationer. Jag lärde mig sent att förstå vad i mig som styrde att det blev så. Idag uppskattar jag dessa relationer även fast jag inte alltid i vissa stunden är helt komfortabel med dessa situationer, som om jag lärt mig att vara själv. 

Hur är det med ditt nätverk och hur hanterar du det?

Idag är en dag jag är tacksam för att jag reflekterar över min egen situation och värderar de nätverk jag har. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948