Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

onsdag 26 juli 2017

Rastlöshetens gäckande cykel

Det blir så uppenbart när jag tillåter mig själv att ge mig utrymme, hur jag njuter av de situationerna. Jag har önskningar och gör det jag egentligen vill och skördar där efter. Läsa en bok och inte lägga börda på att det tar tid. Ta en sväng med båten,  göra strandhugg utan att se det som slöseri med tiden. Ta det där morgondoppet som jag egentligen alltid tycker om. Ta tag i saker och där efter känna mig nöjd av resultatet. Få uppdrag jag tagit på mig gjorda i god tid. Bara som exempel. 

Det finns en njutning i att ha gjort saker, känslan av att vara nyttig och duglig. Jag behöver än mer lära mig att njuta även i stunder jag inte gjort så mycket utan bara tillåtit mig att vara, så länge det är det jag vill. Men ack så svårt. Jag vill vara bara vara men vill göra saker ännu mer och känner mig mer tillfredställld av det vilket skapar skam eller skuld när det inte blir så. 

Men ändå jagar jag de stunder när jag tillåter mig att ha situationer när det inte behöver hända så mycket och ändå känna att det är en bra dag. 

Det är som om det vilar en evig rastlöshet i mig som inte låter sig bli mättad. Rastlösheten har styrt mig in i olika fållor. Produktiviteten är en del av det men även  sådant som är destruktivt. Tillfällen när jag jagat eufori och nått dess upplösning för att stilla min rastlöshet som sedan lösts upp i bekymmer och större oreda. Kanske, blir min upptäckt i skrivandet, är just oredan också ett uttryck för att stilla rastlösheten fast i förtäckt form. Självklart är det så fast jag inte haft dessa tankar förut. På samma sätt som kaoset kan var en känsla av att stilla oro, om kaoset i sig är välbekant. 

Jag sitter i en vilstol på en klippa just nu några sjömil från mitt sommarställe och tränar mig i rastlöshet. Mitt skrivande fick mig att stilla känslan ett tag vilket är typiskt. Ändå sitter jag här och det känns bra att inte vara på väg utan att bara vara. Nej solen visar sig inte alltid och det är ok på samma sätt som vindarna skiftar. Jag behöver inte jaga det optimala utan bara tillåta mig att det som är, är gott nog. 

Jo jag vet det är enklare att erkänna detta i skrivande stund men att sedan leva upp till det, alltid svårt. Men jag lär mig och jag tränar. Jag lär mig och faller igenom men lär mig för att kanske nästa gång lyckas. 

Hur är ditt förhållande till din rastlöshet?

Idag är en dag jag åter igen märker hur min rastlöshet är en del av min person. Jag accepterar och lär mig och det gör mig tacksam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948