Meditation "Jag behöver inte göra någonting"

"Jag behöver inte göra någonting" är ett sätt att försöka förstå storheten med att jag egentligen redan har allt från början. Det är jag själv som skapat de behov och de tankar om att jag inte är fullkomlig som gör att jag förgörs.

Ett sätt att befria mig från detta och inse att det verkligen är på detta viset är att i en meditation med mig själv förstå att det är så.

Jag lägger mig ner och bara för en stund vara där jag egentligen redan är utan min historia, de bekymmer och den oro för framtiden som får mig att tro att jag behöver göra saker.

Jag försök att glömma min kropp, bara för en kort stund.
Jag försöker att glömma dess behov, dess bekvämlighet, dess beskydd och dess nöjen.
Jag försöker att glömma de saker den just nu söker efter.

Just i detta korta ögonblick är det i sin ordning att glömma allt detta.

Jag dröjer kvar i min tanken "jag behöver inte göra någonting".

Jag inser att det betyder: "Det finns inget jag behöver göra för att göra mig själv helad.
Jag skapades helad.

Eftersom jag skapades helad har jag allting.
"Jag behöver inte göra någonting".

Jag försöker känna friheten i denna tanke.
"Ingenting jag gör kan göra mig syndig. Ingenting jag gör kan göra mig helad.
Ingenting jag gör kan göra den minsta förändring i mitt eviga tillstånd, i vilket jag har allting. Allt jag behöver göra är att acceptera det tillståndet."

Jag föreställ mig att jag ligger på rygg i ett lugnt, fridfullt hav.

Havet står för den gränsslöhet som jag fått.

Medan jag ligger där har jag inga bekymmer i världen.

Mitt hjärta slår fridfullt.

Det finns inget som jag behöver oroa mig för.
Det finns inget som är beroende av mina val eller min ansträngningar.
Det finns inget behov för mig av att göra någonting.

Jag säger till mig själv: "Jag behöver inte göra någonting".

Jag fortsätter att ligga i detta hav och upprepa "jag behöver inte göra någonting" så ofta som jag vill.

Jag låter friden och friheten i den idén vara det enda som upptar mitt sinne.

Jag låter den idén ta mig till en plats av fullständig stillhet.
Jag solar i denna stillhet och denna frid.

Närhelst mitt sinne vandrar till någon obetydlig världslig sak, upprepa jag igen idén som drar mitt sinne tillbaka till stillheten i att ligga på ryggen i detta hav.

Jag stannar på denna plats så länge jag vill.

När mitt sinne börjar vandra så mycket att jag inte kan stanna i mitt hav, avslutar jag med en sista repetition av "jag behöver inte göra någonting" och öppna mina ögon.