Hemligheter 2

Hemligheter, till slut har vi inget annat val än att berätta allt och avslöja vem vi egentligen är. Vi berättar lögner om vem vi egentligen är och visar något vi inte är samtidigt som vi inte vill annat än berätta vem vi egentligen är. 

En viss hemlighet är sunt för att inte bli allt för utsatta. Låt säga 25 procent, bara för att anta ett tal. Resten är en börda att bära på. Resten är en mask som visar något som inte är vi. Det blir en ryggsäck som får oss att sakta kliva in djupare in i något falskt. Som att äga en oäkta märkesklocka men uppge att den är äkta. Vi själva vet och omgivningen kommer att få veta, det är bara frågan om när. Känslan att bära på det falska blir outhärdligt, så outhärdligt så att vi själva gör det falska till äkta i tanken, bara för att stå ut.

Ett annat sätt att hantera besvärliga hemligheter är att försöka glömma det som hänt eller det vi gjort. Vid stora trauman är hjärnan fantastisk genom att just då få oss att glömma bort det som hänt. Eller snarare sätta det på vänt eftersom kroppen först måste se till att överleva innan en psykologiska hantering kan ske. Ni vet ABC (andning, blödning, chock).

Men kroppen minns och det finns gömt i hjärnan. Känslan av obehag och rädsla som blir till hemligheter, hemligheter som lägger sig djupt där inne och lägger sig som en hinna över allt. Vi vet men ingen annan vet. Vi förstår men ingen annan förstår. Efter ett långt tag förstår vi inte själva men alla andra förstår att det är något som blockerar allt liv och all fortsatt utveckling.

Jag tror mig inte veta någon som inte från början burit på för mycket hemligheter. Särskilt när jag ser på mina kunder och på mig själv. Hemligheter som handlar om skam, skuld, rädslor, harm och oförrätter. Hemligheter som fått bäraren att göra konstiga saker, tänka konstiga saker och känna konstiga saker. Hemligheter som twistat om, styrt och ställt i oss. Hemligheter som gjort oss ensamma. Hemligheter som t o m gjort oss farliga både för oss själva och andra.

Hemligheter är som ett gift som alla andra negativa tankar.

Den dag jag släppte på många av mina hemligheter var en viktig dag att minnas. Som jag minns det var känslan, varför i helsike släppte jag inte på detta för länge sedan. Varför gick jag och bar på detta i alla år. Jag vet varför, jag var ännu mer rädd för konsekvenserna om alla skulle få veta, vilket de ändå fick till slut och faller blev bråddjupt men ändå så befriande. 


Kan dina hemligheter vara något som får allt för allvarliga konsekvenser för dig?