Offras

Det sägs att Jesus, som kom ned på jorden, offrades för mänsklighetens synder och att han på tredje dagens skulle uppstå från det döda, uppstigen till himmelen. 

Jag offrar mig själv för någon annan. Jag låter genom mig själv någon annan förstå att jag offrar en del eller hela mig för vad någon annan gör eller har gjort. Detta är ett religiöst budskap som kanske många lärt sig att leva efter. Jag gör egna val för att andra ska förstå. Jag till och med offrar mig själv.

Kanske är just detta den största synden av alla att med anledning av min egen rädsla för något så väljer jag att offra mig själv och på det sättet tro att jag löser något. I själva verket så frigör jag inget utan istället så fängslar jag mig själv ytterligare att inte våga tro på mitt eget värde. Mitt värde är mindre viktigt än någons annans. Jag tar på mig även det som andra gjort eller gör. 

Det finns inget heroiskt i detta. Detta är enbart en egoistisk handling för att vinna något. Detta är enbart ett sätt att skapa fördelar. 

Det heroiska är däremot när vi gör något för någon annan utan någon som helst egen vinst. När vi ger till andra utan vinst och utan känslan av att uppoffra eller offra. Jag ger för att jag vill ge inte för att jag vill visa något eller själv vill dra fördel av något. 

Hur många människor finns det inte som offrar sig och sitt liv för att det ska bli lugnt, slippa konfronteras, slippa stå upp för något i rädsla att missuppfattas eller i rädsla att misslyckas. Rädsla för att ge upp en gammal föreställning om något eller rädslan för att bli övergiven. 

Jag lyckades med detta offertrick på samma sätt som flera i min släkt. Jag tror att denna strategi kom genom bröstmjölken. Ett arv som det tar tid att befria sig ifrån men som är nödvändigt att bekämpa för den mänskliga överlevnaden. 

Är just detta att offra dig för något eller någon en strategi även du tampas med?