En tjurig jäkel

Det sitter där djupt. Jag vill knappt erkänna det själv. Jag märker det och andra ser det. Det kryper sig på utan förvarning. Det ligger under skinnet och som ett lakmuspapper hittar det något att reagera på. Det kan handla om bagateller och skitsaker. Men när det uppstår, attack! Var i helsike kom den ifrån. Kav lugnt och attack! 

Det bor en tjurig gammal gubbe i mig.

Han tycker att saker och ting börjar snabbt bli besvärligt. Han reagerar på småsaker. Han ser problem. Han tycker om allt som var förr. Han ska ha det på sitt sätt. Han vill definitivt bestämma och hittar alla tillfällen till få det som han vill, där det är möjligt. Han styr och han ställer. Argumenterar om skitsaker. När han blir påkommen blir han sarkastisk och dum. I den skitgubben bor det bara brist på kärlek. I den skitgubben finns det något som han är rädd för. I den skitgubben finns det beteenden som är inlärda sedan lång lång tid tillbaka. I den tjuriga gamla skitgubben finns det sätt som en gång hade en funktion och fungerade men nu enbart är besvärande. 

Det bor en tjurig gammal skitgubbe i mig. 

Ibland hjälper det inte med allt jag lärt mig. Ibland finns det inga böcker, rutiner och verktyg som rår på. Ibland är det bara där ändå och det är nästan omöjligt  att mota bort honom. 

Det bor en människa i min kropp. Den människan är jag och ibland är även detta något som bara är där. Denna människa hittar inte alltid rätt. Denna människa får ibland en släng av de gamla brister han tidigare hade. Denna människa känner ibland allt detta han kände förr. Denna människa får ibland återfall och far som en hockeypuck mellan olika händelser utan egen styrning. Det är så det bara är. Jag en människa.

Det bor en gammal tjurig skitgubbe inne i mig och det är ok. 

När jag tillåter mig att erkänna och acceptera att det är på detta sätt blir allt mycket lättare och jag kan erkänna att han ibland tar plats, både för mig och andra. Då försvinner han för ett tag.

Vad bor i dig?