Be nice

Det krävs en mängd fler muskler att vara arg och bitter jämfört med att vara glad och trevlig. Inte påklistrat glad där ilska döljer sig i hemlighet utan verkligen glad och trevlig. Vi använder betydligt fler muskler och vi spänner oss i vår egen frustration. Spänningar som gör oss både trötta, mer mottaglig för sjukdomar, mer arga och får oss att känna oss besvärade. Vi får en obalans i vår kropp. 

Väljer vi istället att ta hand om oss själva och lösa upp de knutar och spänningar som vi har i vår kropp och vara trevlig mot människor omkring oss så kommer det också att hända saker i oss själva. Ilska och trumpenhet skäl lika mycket energi som att vara positiv och trevlig, som tillför energi. Ilskan stänger oss utanför och att vara trevlig öppnar upp. Valet är vårt eget vad vi själva vill tillföra eller ta bort. 

Gör ett experiment. Välj en dag att vara sur och otrevlig mot andra människor och se vad som händer med dig själv. Ta sedan en annan dag och välj att vara precis tvärt om, glad, positiv och trevlig och observera sedan vad som händer med dig efter denna dag. Vilken dag är du trött och vilken dag får du mer energi? Vilken dag känner du dig mer frisk och vilken dag känner du att du eventuellt skulle kunna vara sjuk? Vilken av dagarna bemöts du på ett positivt sätt och vilken av dagarna blir andra otrevlig mot dig? Ja du förstå vad som kommer att inträffa. 

Valet är vårt eget och vi må vara kränkta, sårade, påhoppade, ifrågasatta och allt annat som kommer för oss. Det har ingen betydelse vem som är orsaken, när vi väljer att reagera och agera på ett negativt sätt kommer vi själva att drabbas värst. Det finns inga genvägar till lycka utan arbetet går via oss själva ut i vår egen kropp. Vill jag känna lycka så måste jag arbeta för att nå det. Arbetet handlar om att förändra mina egna tankar och synen på mig själv och min omgivning. Förändringen ligger i att göra egna val fria från de val som andra väljer att göra. Styrkan ligger i när vi förstår att andras beteenden minst lika mycket kan vara styrda av mina egna beteenden som jag kan känna mig styrd av andras. Jag behöver själv ta ansvar för hur jag vill att mitt eget liv ska utveckla sig eftersom ingen annan kommer att göra det åt mig.

Det var tufft i höstas när jag insåg att det var mycket som var i förändring. Förändringar som jag just då kände att jag inte hade kontroll över. Förändringar som gjorde att jag kände att marken under mig höll på att försvinna. Varje dag kändes frustrerande och jag kände mig starkt beroende av andras beslut och vilja. Jag tyckte att jag inte ägde min egen situation och försatte mig själv i ett beroende. Detta gjorde att jag blev sur, frustrerad, kritisk, mindre positiv, ovilliga att hjälpa till och jag kände mig allmänt negativ och misstänksam. Känslan var vidrig och inget jag kände att jag ville känna. Dessa känslor höll kvar mig som i ett skruvstäd. Till slut stod jag inte ut längre utan bad om att få ett samtal för att diskutera min situation. Jag valda att vara ärlig och talade om vad jag innerst inne kände. Jag visade mig skör och visade min innersta känslor och vad detta gjorde mig. Vi hade ett väldigt öppet och ärligt möte. Detta ledde till en del förändringar som löste upp en del av de låsningar jag hade upplevt. Jag valde att släppa taget. Efter vår diskussion blev det långhelg och jag arbetade mycket med mig själv för att se vad det var som var min del och mitt ansvar. Under denna långhelg fattade jag ett beslut. Jag fattade beslut som handlade om nya val och nytt förhållningssätt. Beslut som väldigt tydligt visade på förändringar. Jag valde att vara glad och positivt i det som mötte mig vilket påverkade hur andra förhöll sig till mig. Detta i sin tur gjorde mig än mer positiv. Jag hade vänt min egen nedåtgående spiral.

Hur stor makt tror du att du har i ditt eget ledarskap? Kan det vara så att du själv har möjlighet att påverka ditt eget mående och hur andra ska förhålla sig till dig? 

Idag är en dag jag väljer.