Jag klappar mig själv - det är ok

Jag ser varje dag sådant i mig som jag inte trivs med. Jag är för medveten för att inte se. Jag ser mina brister och jag ser att jag har fokus på mina brister. Jag är klart medveten om att jag inte alltid är en enkel människa att ha att göra med, varken för andra eller för mig själv. Jag är hård mot mig själv och ibland komplicerad för andra. Ja ibland bara för mycket. 

Min bild av mig själv är två bilder. Den ena är bilden av just det jag nämnt om mig som en komplicerad kännande, styrande, bestämmande och ibland ilsken man. Den andra är min egen bild av att jag är en man som ändå tar det mesta på ett lugnt och avslappnat sätt och inte hetsar upp mig för allt. Det är som det är tydliga kontraster och ingen av dessa stämmer ensam överens med den bild som är jag. Det är lite som doktor Jekel och mister Hiede, en väldigt bra beskrivning av vårt ibland innersta väsen. 

Jag har mina två ytterligheter i mig och jag får lära mig att acceptera och hantera dessa. Just nu så jobbar jag med att tillåta att de finns och genom att beröra och klappa mig själv bekräfta att det är ok. Att jag är ok och att jag mer tillåter att det som sker det sker utan att förbanna och förmana mig själv. Jag accepterar och just när det sker så är det ok att inte vara fullt jämställd, fullt kontrollerad, alltid väldigt vänlig, alltid accepterande, alltid klok, alltid finurlig, alltid inkännande och andra önskade egenskaper. Jag klappar mig själv och säger att det är ok. Den fysiska känslan ger mig signaler från förr att det är ok. Lite som när vi var små och blev klappade när vi slagit oss. Det är ok att vara ledsen och allt är ok.

Jag lugnar mig själv att inte vara så upprörd i stunden över mina misstag. Jag reducerar en del av min egen självkritiska inställning och karaktär. Jag vet däremot definitivt vad som är rätt och vad som kanske är fel. Det lärde jag mig som mycket liten. Det är mer skillnaden på min egen etik och min moral eller snarare mina känslostyrda beteenden. 

Hur ser dina två sidor ut inom dig och vad gör du för att hantera din egen etik och din egen moral inom dig. Hur får du dig själv att acceptera den du är i stunden? 

Idag är en dag jag klappar mig för att känna att det är ok.