När jag kompenserar har jag redan förlorat

Jag är som jag är. Normal längd men några kilo för mycket. Jag har sedan ett tag fått mindre hår på huvudet och kraften är inte som den var för. Mina ungdomliga drag förändras sakta till något annat. Under mitt liv, så här långt har jag fått uppleva att jag har en del egenheter. En del har jag vant mig att leva med. En del har jag vant mig av med. En del fortsätter jag att leva med.

En av mina egenheter har varit bekräftelse och jag har hittat olika sätt att få detta. För att få bekräftelse har det också krävts olika typer av offer. Jag har försummat mig själv och jag har försökt att vara till lags. Jag har valt andras behov före mig mina egna och före mig själv.

När jag väljer att kompensera och ändra på mig själv, istället för att acceptera den jag är och stå upp för mig själv, har jag samtidigt förlorat. Jag har offrat mig själv för en annan i syfte att få något. Min kompensation har lett till att jag utsatt mig själv för mindre respekt. 

Jag har levt med rädslor och för att undvika att känna dessa känslor har jag kompenserat och valt bort mig själv.

På samma sätt är det för de som ändrar på sin kropp och har svårt för att, i stunden acceptera sig själv som de är. Oavsett vilka val som sedan där efter sker. 

När mina egna ideal är utanför mig själv har jag förlorat. När mitt fokus är i mig själv är jag en vinnare. Detta betyder inte att ingen förändring kan ske. Detta betyder att jag i varje stund accepterar och respekterar mig själv och mina egna val. Jag väljer mig själv före mina egna rädslor och jag väljer mig själv utan att kompensera för mina i stunden egna brister. 

När jag i stunden vågar stå upp för mig själv har jag vunnit. Mina val handlar då om mig själv och min respekt handlar om att se mitt eget värde inte leva upp till någon annans mål och behov.   

Jag tycker att jag kompenserar mindre och jag har en känsla av att senaste tio åren skapat ett lugn i mig där jag mer och mer accepterar mina egna rädslor. Bara det faktum att jag accepterar har också inneburit att mina rädslor blivit mindre läskiga.

Hur mycket tillåtande är du för den du är och de egenskaper som du ha? Kompenserar du för den som egentligen är du eller låter du det vara? 

Idag är en dag jag möter mig själv utan att vara någon annan än den jag för stunden är.