Kanske är det så

Kanske är det så att först när jag faller utan kontroll det är då jag kan förstå. Kanske är det så att när jag möter mina egna brister det är först då jag är beredd att förändra? Kanske är det så att när jag möter någon annan som inte fördömer mig för mina handlingar det är först då jag klara av att inte fördöma andra för deras handlingar. Kanske är det så att när jag själv möter tacksamheten i mig det är först då jag förstår vad det är. Kanske är det så att när jag kan möta lyckan i mig själv är det först då jag kan vara del av lyckan med andra. 

Kanske är det så att när jag själv vågar möta rädslorna i mig själv är det först då jag själv kan bli fri. 

Jag behöver möta mig själv innan jag med känsla kan uttala mig om känslor jag har. Risken finns annars att det bara blir ord. 

Mina handlingar är vägen till mitt hjärta och mitt jag. När det enbart stannar vid tankar kommer min känsla att bestå. Jag grubblar. 

För att förändra min känsla behöver jag agera på mina tankar. 

Vad tror du?