Lugnet

Resultatet av stressen i min kropp blev precis som jag kunde förvänta mig. När julafton kom kunde jag reflektera och se att julen är något som varit en stress i min kropp kanske under hela mitt liv. Det har legat stora förväntningar i händelsen som bytts till besvikelser. Först som ett arv från mina uppväxt för att sedan bli något som jag fortsatt att tidigt själv förvalta och förfina under mitt vuxna liv. Perioder i mitt liv har jag accepterat att delta i andras förväntningar och ta till mig dessa som mina egna och under andra perioder varit väldigt duktig på att skapa nya och förvalta dessa. Resultatet har många gånger inte varit bra för mig. Ändå har jag fortsatt för att till varje pris undvika en gammal känsla. 

Men lugnet kom. Jag tror att den kom redan för någon dag sedan. Stressen gav upp och försvann. Jag började känna hur mina axlar sjönk ner i viloläge. Det var som om något hade blivit tillfredställt. Som om något till slut givit upp och lagt ner alla sina vapen. Som om motståndet till slut var värre att kämpa mot än att acceptera det som motståndet skulle kämpa mot. Jag kapitulerade.

Lugnet kom och mina föreställningar, en efter en kapitulerade. Lugnet gav mig det resultat jag egentligen hela tiden ville ha men först när jag slutat kämpa.

Helt plötsligt blev symbolen på att det var jul i form av olika typer av julmat, julpynt och att ha hittat den perfekta julklappen, oväsentligt. De var symbolbärare men tappade nu sitt värde. Jakten var resan resultatet rent av oväsentligt. 

När kvällen var nådd så var det inte viktigt längre och det var just dit jag ville komma. Jag ville känna detta lugn men valde en massa omvägar istället för att acceptera att jag redan har vad jag behöver. Jag behöver inte jaga. Jag behöver inte bevisa. Det finns inga rätt eller fel.

När lugnet finns i mig denna tidiga juldag så talar den om för mig att rädslan försvunnit. Då talar den om för mig att det är just där jag ska vara. Det är först då min egen kärlek vågar visa sig för mig igen i all sin enkelhet och stråla för mig och för andra. 

Jag är kärleken. Jag är ljuset. Jag är lugnet. Allt det jag länge trott att jag saknade har jag haft från första början. 

Tack för mina insikter. Den gåvan är min gåva till mig.