Närmare jul- närmare mig

Jag hör, när jag åker tunnelbanan idag, andras planer inför julen. Människor ska åka hit och dit. Människor ska besöka och människor ska bli besökta. Stora fester och upplevelser. Även små. Men ändå stora beskrivna förväntningar. Lite stress för att nå det där fantastiska. Fullmatade med klappar, fullmatade med destinationer. Fullmatade med långa eller korta resor. Fullmatade med löften om en lyckad jul. 

Det är vad jag just då tror mig höra och se. Jag skapar min egen bild av det som sker. 

Mina känslor väcks av nyfikenhet men också lite avundsjuka. Känslan är kort. Jag märker att jag börjar jämföra och tror att det jag ser är så det är. Jag märker att jag tänker bra och dåligt. Jag märker hur jag tänker jag vill ha mer. Jag märker hur jag tänker inte nöjd. Jag söker brister i det jag har.

Vad vet jag om deras lycka och vägen dit. Det jag hör är kanske inte det som är. Resan är kanske egentligen en mardröm, men ett måste. Allt kanske är omgärdat av stress och önskan, i botten, en längtan om att istället få vara hemma. Uppoffringen kanske betydligt större än resultatet som ska uppnås.

När detta sker märker jag att jag slutat se vad jag har och jag har slutat känna tacksamhet för det som är. Jag söker det som finns utanför mig själv. Jag jämför. Jag jagar en lycka som jag tror finns någon annan stans. Jag jagar något som jag tror mig saknar men som jag egentligen redan från början alltid haft. 

Så här har jag gjort under väldigt lång tid. Kanske så långt tillbaka som jag kan minnas. 

På kort sikt har detta beteende varit en drivfjäder för att nå något jag trodde jag ville ha och saknat men på lång sikt har det tärt och stressat mitt inre. 

Känslan var kort och jag är glad att jag idag lärt mig att jämföra lurar mig in på resor som jag inte vill åka på. 

Jag är tacksam för det som är mig givet. Jag är tacksam för det jag har. Jag förstår att jag för alltid och alltid haft allt som jag behöver. 

En gammal känsla vaknade till liv. Nu väljer jag att sortera in den på sin plats igen där jag sist placerade den.

Även idag fick jag chans att möta mig själv och lära mig att gamla känslor gärna vill ta plats. 

När sist fick du chans att lära dig lite mer om dig själv?