Min närvaro

Är ute i skärgården. Vattnet ligger högt i strandkanten. Solen letar sig sakta upp. En kylande frostvind blåser in i viken. Vi lär nog inte än få is på sjön. Natten var stjärnklar och dagen anpassar sig efter nattens möten. Mössen söker sig in i värmen. Fåglarna har antingen dragit sin flykt söderut eller väntar in våren. I sängen sover min kärlek. I vedkaminen brinner förra årets nyhuggna ved. Dagen börjar.

Det handlar inte om platsen. Det handlar inte om vad som händer. Det handlar inte om väder. Det handlar inte om vad jag har. Det handlar inte om vad andra gör eller ens vem de är. Det handlar inte om vad som sker.

Det handlar om mig. 

Det handlar om vad jag väljer att se och hur jag förhåller mig till det som sker. 

Stunden på morgonen får mig att reflektera och vara i lugnet och tystnaden. Ljuset, mörkret, de små ljuden, vattnet som visar sig mellan träden, färgerna som nästan sprakar på himmelen. Frosten som ökar känslan av vinter. 

Tankarna vill gärna ta mig iväg till det som var eller det som ännu inte hänt. Men jag samlar upp dessa för att vara just här och nu. Jag samlar upp mina tankar för att fokusera just nu på det som är just här. Jag andas in djupt och jag andas ut. Jag känner hur mina axlar gärna vill vara i högläge. Jag andas in sänker mina axlar och jag andas ut. Jag känner hur mina tankar vill ta mig iväg, jag andas in känner tankarna slocknar när jag fokuserar på andningen och jag andas ut. Jag känner in min kropps alla delar, jag andas in och känner att jag sakta sakta får kontakt med hela mig, jag andas ut. Tanken säger måste, jag andas in och känner att måstet är en illusion, jag andas ut. Fullt fokus på andning gör att jag sakta sakta släpper mina tankar och låter mig själv bara vara. Jag är och det räcker. Jag andas in och jag andas ut. 

Jag behöver närvaron och det är med den jag startar min dag. 

Hur gör du för att hamna i din närvaro?