Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

måndag 28 november 2016

Det är ditt fel

Jag erkänner. Jag erkänner definitivt. Jag har varit en av de och kanske är det så att jag ibland antingen uttalar det eller tänker det om och om igen. 

Jag lägger fokus på vad någon annan gjort i tron att detta ska lösa mitt eget problem. Den andra borde. Den andra skulle. Den andra gjorde. Den andra tänkte, kände eller inte ville. Den andra.

Jag kan ha en massa åsikter om vad andra ska eller borde gjort. En jäkla massa åsikter som egentligen inte har något värde förrän den andra kanske frågar mig om det. Jag vet också att mina åsikter om vad andra gjort mig är helt ointressanta men ändå är det så lätt att trilla dit. Ingen då menar jag ingen är orsaken till att jag är i obalans, mår dåligt eller rent av mår toppen. Ingen. Däremot kan någon annan ha varit en katalysator till att jag tillåter mig att mitt liv just i stunden är uppåt eller neråt. 

Jag påverkas av vad andra gör, jag medger det och jag är tacksam för det. Det finna också situationer jag är glad för att jag känner både glädje, kärlek och tacksamhet samt ensamhet, sorg, ilska, besvikelse eller frustrerad irritation. Det betyder att jag lever. Däremot skulle jag önska att jag inte alltid tillåter starka känslor möta mitt inre eller reagera på det som sker i det yttre. 

Just nu på vägen till tunnelbanan ser jag en mängd saker jag skulle kunna reagera och agera på. Kvinnan som sätter upp sin ena fot med en skitig sko på på bänken där andra ska sitta. Kvinnan som släpper en fimp på marken precis innan hon stiger in t-banans foajé. Mannen som tvingar sig igenom spärren för att kunna gratisåka. Tonåringen som har sina ben och skor på motsatta sätet. Kvinnan som har sin väska på sätet bredvid. Mannen som sitter i bilen under lång tid med motorn på. Firmabilen som kastar av alla sina saker på busshållplatsen där vi andra står och väntar.

Jag är förlorad om jag låter andras handlingar påverka mitt inre utan möjlighet till kontroll. I det jag just nu beskrev tillåter jag mig påverkas av andra på ett sätt som bara blir dåligt för mig själv och det är jag som bidrar till detta. Irritation, frustration och ilska får min kropp att skrynkla ihop sig och ökar min stress. 

Mitt X som betedde sig och barnen som inte hör av sig. Arbetsgivaren som är otydlig och släkten som är värst. Allt är ett val som jag själv enbart styr över även fast det enklaste är att skylla ifrån sig.

Hur ofta skyller du ifrån dig och är det i så fall ett sätt som också hjälper dig? 

Idag är en dag jag räknar hur många gånger jag skyller ifrån mig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948