Frustrationen är djupt rotad

Jag går i egenterapi, som en del att tanka och för att inte fastna i mina egna gamla hjulspår. Behövligt och nödvändigt för att ha ett bra liv, kunna vara terapeut och för att möta mina egna monster. 

Just nu har jag tag i ordet frustration. Frustrationen i mig och hur den tidigt startat som en del av det innehållna skriket. 

Jag kan i mitt eget liv se hur jag hanterat mina egna känslor. Behovet av att få och behovet av att utrycka. Jag var själv som barn en tyst och snäll kille som i mina vuxna år sakta utvecklade ilskan och irritationen. Jag minns hur en arbetskollega en gång uttryckte att jag var som en kamekazepilot- ni vet en japansk pilot under andra världskriget som störtdök med sitt plan rakt in i bommålet. Jag hade uttrycket och jag hade ilskan och jag försökte på alla vis att få utlopp för min frustration genom attack. Orättvisor och ojämlikhet. Jag kämpade för andra och jag gjorde mig uppmärksam.

Jag hittade också andra uttryckssätt där jag märkt att jag agerade mycket tidigt. Uttryckssätt för frustration och sätt för att minska frustrationen. Ett sätt av dessa var onani för att få ut min frustration men också att jobba hårt fysiskt, gå långa sträcker, hitta projekt som behövde lösas, bygga hus, ja en mängder aktiviteter för att få ut den frustration som fanns eller finns i mig och som funnits där mycket länge. Frustration som har och har haft en gammal grund och aldrig vikt undan men däremot byggts på. 

Till och med min gamla otrohet har troligen sitt ursprung i denna gamla frustration. Frustration mot mamma och frustration mot pappa. Jag tror också att jag och min systers bråk som barn mycket var ett uttryck för frustration.

Min frustration idag ger mig mycket skuld och jag klankar ner på mig själv att jag ibland inte klarar av att bara vara den där lugna och behärskade personen. Idag visar jag istället två sidor som jag uppenbart kan styra beroende på i vilken situation jag befinner mig i. Hemma på ett sätt, jobbet ett annat, bland vänner på ett annat sätt osv. 

Vad är då lösning? I min berättelse låter det just nu som detta är något som bara finns där för evigt. Gammal frustration som aldrig fick chans att komma ut skapar olika typer av ageranden och reaktioner. 

Lösningen i alla typer av zebraliknande beteenden (djupa historiska invanda beteenden som ränderna på en zebra) är acceptans och tålamod. Acceptans att just nu är detta jag och just nu märker jag att jag är frustrerad. Tålamod att acceptera att förändring går mycket långsamt och att jag under tiden inte skuldbelägger mig för detta. Jag är älskad oavsett vad jag gör men medveten om att jag gör saker genom att agera eller reagera och i stunden gör jag så gott jag kan. Jag är ingen supermänniskor utan jag har med mig min historia och det jag lärt mig men också det jag inte lärt mig. Jag är mig själv just i stunden. Att jag observerar det jag i stunden gör är jag tacksam för och det får mig att lära mer om mig själv och acceptera den jag just då är.

Frustration leder till irritation som leder till agrisivitet, inåt eller utåt. 

Jag suger på detta och kommer att göra detta ett tag.

Acceptera.

Tålamod. 

Älska mig själv oavsett för jag gör så gott jag kan. 

Har du hittat något som kan vara eller som du upplever är en röd tråd i ditt liv? 

Idag är en dag jag fortsätter att suga på ordet frustration och se hur detta påverkar mitt liv.