Brustna hjärtan

Även de mest brustna hjärtan kan lagas. Tror vi nått annat är det mer än fel. Det finns lösningar. När det ändå inte händer, att vi känner oss lagade, har det sina orsaker.

Jag visste inte att jag var sönder utan jag tyckte mer att det var andra som var sönder. I mitt tillfrisknande fann jag att jag hade en massa åsikter om andra men svalde det som jag gjorde och var. Hur fel hade inte jag. När jag började upptäcka att att det var jag som ställt till det för mig kändes det helt plötsligt svårt att tro att det gick att förändra. Jag började känna mig värre till mods än vad jag från början trodde om mig och vad jag kände. Hur illa var det inte att upptäcka att allt handlade om mig och att det var jag som gjort att jag kommit till en viss punkt som verkligen inte var bra för mig. Då kände jag mig sönder med ett brustet hjärta till mig och omöjlig att lagas. Hur kunde jag stå ut med mig själv?

Genom att vara ärlig öppen och villig att fortsätta. Fortsätta att lita på att det fanns en lösning, fann jag det till slut.

Det handlade om mig och ingen annan.

Acceptansen är första steget att försonas med mig själv. Jag är .... Jag har... Jag gör.... Läkningen ligger i förlåtelsen.

Så när händer det att det inte händer att jag läks? När jag inte varit tillräckligt ärlig och uppriktig mot mig själv och utelämnat en del av min historia.

Kan det vara så att du inte fullt ut varit ärlig mot dig själv och det är därför du inte känner dig läkt?