Oro

Nervös och orolig! Varför blir jag det? Vad är det i mig som väcks som leder mig dit? Denna gång oro för att säga rätt, vara rätt,göra rätt, inte visa mina sämsta sidor, säga kloka saker, se bra ut, inte komma i affektion osv. Kan jag egentligen något. Kanske de upptäcker att jag bara är yta. Upptäcker att jag är en bluff som inget kan. Vad ska andra säga. 

Nu är jag där igen. Min oro byggs upp med min historia som grund och min oro för hur andra ska tänka om mig. Självkänslan gör sig påmind och vill tala om för mig vem jag egentligen är om jag nu haft fräckheten att tro något annat. 

Jag har en bild av mig som jag vill att andra ska uppfatta mig men risken finns att det finns en bild andra kommer att se som förstör min egen bild av vad jag vill visa. Självkänslans bild med alla mina bristvärderingar och mina defekta karaktärsdrag. 

Är jag ärlig i allt minskar risken för oro eftersom jag redan visat vem jag är och att jag i varje stund är ärlig och öppen. Avviker jag från detta ökar risken. 

Vad har jag egentligen att oroa mig för om jag är här och nu. Om jag har koll på min historia, är ärlig och är här och nu finns inget att frukta. Då är jag i mitt bästa jag mer kan jag inte göra. Det som händer händer och då tar jag det då. Oro stör mitt jag här och nu. Oro stör det jag har eftersom oro är sedan tar jag det då när det blir nu.

Jag kastar bort min oro och möter mig själv här och nu.