Mina åsikter begränsar mig

Mina åsikter om andra styr mitt eget liv. Jag är fångad i mig själv så länge mitt fokus ligger utanför mig själv. Ämnet kommer upp igen efter ett samtal med en god vän.

Jag har under långa perioder och många situationer haft en massa åsikter om andra och deras sätt att leva. Inte minst var det så när jag själv var full av lögner och beteenden som förgjorde mig själv. Jag hade en massa moraliska åsikter om allt och visste hur andra skulle leva och vara. Jag var full av moral och diktat. Jag var full av åsikter och idéer om andra. Fylld av fördomar och sådant som jag egentligen inte visste ett dugg om och inte hade med att göra. Jag hade bara åsikter. Åsikterna var sådant som inte gällde mig, det handlade om andra. Ett effektivt sätt att slippa ta hand om mitt eget liv.

När jag ägnade min energi omkring detta styrde jag också automatiskt mitt fokus från mig själv. Jag ägnade inte mycket tid åt mitt eget varande och tillfrisknande utan fokuserade på andra. Mina fördomar bekräftade att andra har fördomar eftersom jag hade det om andra. Detta betydde för mig att andra givetvis även hade en massa fördomar om mig. De tänkte, de kände och de agerade utifrån det. Jag bekräftade att det var viktigt att leva efter vad andra tyckte om mig inte vad jag själv tyckte om mitt sätt att vara.

När detta snurrar i mig så begränsar jag mig från att göra det som känns rätt för mig i stunden. Jag bekymrar mig mer om vad andra ska tycka och känna utan att ta hänsyn till vad jag själv tänker och tycker.

Jag blir en ofri människa fylld av rädsla att bli utesluten, lämnad och inte älskad. Jag behöver bevaka vad andra skall tycka så jag får tillhöra en grupp, en person, mina barn osv. Jag blir så ofri så jag slutar att göra det som är viktigt och bra för mig. Jag väljer, för att tillhöra och vara andras idealbild av mig istället för min egen idealbild av mig. Jag blir fången i andras nät av hur jag skall vara. Fången och förminskad.

Vem är jag då? Vad blir kvar av mig? Kvar blir andras bild av hur jag skall vara för att det skall passa dom. Det jag lämnar är min egen bild av mig som jag vill vara för att känna mig genuin.

Jag har bara ett val och det är att sluta att ha en massa åsikter om andra. Sluta att styra andras varande och istället acceptera att de väljer att vara så, jag är så här. Acceptera att jag inte har med andras val att göra. Istället fokuserar jag på mina egna val.

När jag kan acceptera att andra är som de är, oavsett vad de gör. När jag kan acceptera det, då ökar min möjlighet att acceptera mig själv för den jag är, inte för den jag vill att andra ska tycka att jag är. Då har jag chans att bli bara jag, just jag utan att oroa mig för vad andra ska tycka.

De viktigaste frågorna jag då bara behöver ställa mig är:  Är det rätt i tid? Är det bra för mig? Blir det på rätt sätt? Frågor som bara är riktade till mig själv.

Jag blir fri när jag gör andra fria!