Jag kan ha blivit kränkt

Att bli kränkt är ett övergrepp. Handlar det om att jag blivit kränkta, är det bara jag själva som kan avgöra om det är en kränkning. Kränkning är ett vitt begrepp och kan handla om att bli kränkt av reklam, av en lärare, av en kompis, av mina föräldrar, av en myndighet, en partner, någon annan eller något annat. Kränkningen är ett övergrepp som påverkar mig känslomässigt. Under en kort eller lång period påverkas jag av det som hänt. Kränkningen får mig ur balans en stund, kanske hela livet.

Blir jag kränkt söker jag upprättelse eller en ursäkt. Jag tar avstånd. Kämpar och agiterar. Fokuserar bort från känslan. Jag försöker glömma. Allt för att slippa känna det som hände. Allt för att komma bort från det som fick mig att känna mig utsatt. Jag till och med tar på mig skulden och säger att det är mitt fel för att slippa känna. Ingen ska mer... Jag ska aldrig... 

Varje timme, varje dag, varje år bär jag på känslan av att ha blivit kränkt. Jag fortsätter att kränka mig själv och mitt eget jag genom att bära på det. Varje dag fortsätter jag att exponera mig i minnen av det som fick mig att känna denna känsla. Varje dag påminns jag av det som hände och får mig att inte släppa taget. Det får mig att inte glömma. Det får mig knappast att acceptera. Definitivt inte att förlåta. Det tar en stor del av min energi som jag skulle kunna använda till annat.

Varför släpper jag inte taget och frigör energin till annat?

Så här kan det se ut för många. För mig var det kopplingen till min historia som höll mig kvar i en skev syn på mig själv. Jag byggde mitt liv på min historia vilket fick mig att inte komma framåt. Min självbild och min självkänsla lät mig vara kvar. Självförtroendet var det inget fel på. Jag höll känslan fast i mig och kom inte vidare. Allt jag gjorde bekräftade min egen självbild.

Så länge jag höll fast vid att någon annan talat om vem jag var och vad jag var värd, var jag kvar. Så länge jag så starkt höll mig kvar fanns det ingen chans till förändring eftersom jag skyllde på någon annan och tillät någon annan tala om för mig vem jag var. Någon annan styrde mig med sina gärningar och sina ord. Hur var det möjligt och framför allt varför tillät jag det?

Fortsätter jag att låta mig kränkas av en tidigare kränkning är det mitt ansvar. Bara jag kan tillåta min historia styra min framtid. Bara jag kan släppa taget om min historia till förmån för min framtid. Bara jag kan släppa min historia till förmån för att leva här och nu.

Håller jag krampaktigt kvar vid min historia och den kränkning som skedde fyller den en uppgift för mig . Är det så behöver jag granska mig själv. Vilka fördelar har jag att vara kvar och vad skulle hända om jag släppte taget? Plus och minus.

Bara jag bestämmer hur jag skall må. Bara jag bestämmer om jag skall stanna kvar eller gå vidare.

Det kräver ett arbete av mig och det finns metoder för detta som man ibland kan behöva hjälp med.

Ibland behöver vi hjälp med att släppa taget.

Jag kan ha blivit kränkt av någon annan eller något annat. Mitt arbete är att kliva ur det. Bär jag på det hela mitt liv blir kränkningen ett övergrepp på mig själv.