Jag kommer inte att sakna dig

När du lämnar mig kommer jag inte att sakna dig. Du får mig att känna stor smärta och skapar oro i min mage. Du äter upp mig inifrån. 

Jag vet varför du kom och länge förstod jag inte att det var du. Jag löste min smärtan  genom att tillåta dig växa i mig. Jag skapade till och med mer plats för dig för att  jag någon stans trodde att jag inte var värd annat. 

Ibland har du funnits där tillsammans med din släkting som om inte du var tillräcklig. 

Det finns saker som jag senare förstått att du hatar och som jag länge hjälpt dig att undvika. Något som jag märkt får dig  att försvinna helt. Du gillar inte att vara i rampljuset och att synas. Du mår bäst om du får vara i skymundan och bara kännas. Du är för monogami. 

Ibland vet jag att du för flera av oss kan känna samma sak utan att vi var och en är medvetna om det. Ibland smittas du från den ena till den andra om vi är släkt. 

Du gillar inte när sanningen tar över och när jag talar med andra om dig. 

Jag kommer inte att sakna dig när du går. 

Hej då Skulden och ta med dig Skammen på vägen ut.