Kaoset

Jag äger ansvaret över mitt eget kaos. Det kaos som jag haft runt mig i litet som stort är mitt eget kaos. Jag var där och får ta konsekvenser av detta för att jag var där. Jag kan ha en massa åsikter om att det är andra som bär ansvaret och som ställt till det för mig, men jag var där. Jag kan aldrig skylla på någon annan, jag var där. Det går inte att förneka.

Jag kan ställa mig frågor om varför men dessa frågor ställer jag till mig själv. Varför valde jag just den kvinnan? Vad var det som jag attraherades av som fick mig att välja just henne? Varför reagerar jag på det sätt jag gör? Varför skapar jag oro omkring mig? Varför tar jag inte reda på saker från grunden? Varför är jag inte noga med vad jag vill innan jag går in i en kärleksrelation, affärsrelation eller annan överenskommelse? Varför uttrycker jag inte själv vad jag vill och vad jag inte vill? Jag var där och jag sökte mig till det. Jag var där och får själv ta konsekvenserna för det som händer mig. Hur andra reagerar är inte mitt ansvar men jag skapar en risk för att det ska ske utanför min kontroll och det är mitt ansvar.

Kaoset omkring mig lärde jag mig som mycket liten. I min dysfunktionella familj blev kaoset en vardag som slet oss alla i tusen bitar. Jag lärde mig att kaoset var en del av familjelivet där lugnet bara var förstadiet till kaoset. Jag ville ha lugnet, kärleken och omtanken och önskade det vare dag. Jag fick kaoset som kom på besök varje dag. Kaoset var som en ångest som låg tung över mitt föräldrahem och det som jag kopplade till min uppväxt. Jag lärde mig tidigt att det skulle vara på det sättet.

I mitt vuxna liv har jag fortsatt att söka mig till detta kaos eftersom jag känner igen det. Inte för att jag intellektuellt vill ha det utan för att jag känner igen det och att det är välbekant. Kroppen känner igen det, mina känslor känner igen det i form av känslan av skuld och skam och mina öron känner igen det. Hela jag i hela min kropp känner igen det. Jag är kaoset och har länge haft svårt att förlika mig med lugnet. Lugnet har gjort mig rastlös. Kaoset visste jag i alla fall vad det var och hur jag skulle agera i.

Kaoset är mitt arv och jag behöver varje dag se min del i det som sker och ställa mig frågan: Vad är det som gör att jag är i detta nu? Vilken del är min? Vilken del är någon annans. Jag har alltid en del i mitt eget kaos.

När jag finner balansen i mig själv och varje dag tittar på mina tankar jag genererar och mina känslor som kommer över mig eller som jag väljer att ta till mig kan jag finna sådant som kan vinna över min kaosjakt. Jag kan finna det jag både intellektuellt och känslomässigt behöver och det är min närvaro här och nu. Jag behöver ta ansvar över mina egna beslut och vara ärlig mot mig själv och se på det som är bra för mig och det som inte är bra för mig.

Det är alltid mina egna val som får mig att leva ett bra liv eller ett annat liv.