Mitt Ego

I mig finns mitt jag och mitt ego. Jag accepterar att båda finns och det är min uppgift att lära känna båda för att förstå vem jag är och få bättre insikter om mig själv. Jag vill bli mitt genuina jag, mitt riktiga jag med alla mina tillgångar och brister. Därför jobbar jag med mig själv och får de insikter jag behöver varje dag om jag accepterar och är öppen för att se det som finns att se.

Mitt ego är raffinerat och är en del av mig. Han smider sina planer och han vet vad han vill ha. Han döljer sig i snällhet och kärlek, han döljer sig i skuggan av att ge. Han finner alltid sin plats och styr när jag minst anar det. Han förnekar sig aldrig även fast jag ibland tror han flugit sin väg.

Mitt ego levde ett fantastiskt liv under stor del av mitt tidigare liv utan att jag hade den minsta aning om att det var han. Han bara fanns där och tog det han ville ha, förklädd i änglalikt hår. Fyllde mig med skuld och skam. Fyllde mig med brister och förnekande. Fyllde mig med förklaringar och ursäkter. Förminskade mitt jag och kvävde min självkänsla. Stärkte mitt självförtroende men minskade mig. Fick mig att ljuga och bedra för att vinna tillfredsställelsen av den korta njutningen av bekräftelse. Njutningen av att duga, njutningen av att synas för det jag gjorde, inte för den jag var.

Mitt jag höll på att tyna bort, dränkt av intellektuella tankar och analyserande ord fylld av min egen skam och skuld.

Jag är mitt ego och jag är mitt jag. Jag ägnar varje dag att skapa balansen för att få mitt jag att växa men ändå acceptera att båda finns där. För att visa att jag är och jag och att jag duger utan allt görande.

Jag är.

Jag vet att om jag skapar denna struktur och är vaken för varje dags insikt och ger mitt jag sin plats blir jag mitt genuina jag med mitt jag och mitt ego i en fruktsam balans.