Jag ett offer

När jag är självcentrerad blir jag självupptagen. Jag tar inte hand om mig, jag blir självupptagen och tror att allt handlar om just mig. När jag är självcentrerad överdriver jag min egen betydelse samtidigt som jag blir sårbar och påverkad av vad andra tycker om mig. Jag har idéer och tolkar det andra säger till mig som om något som är en kritik till mig. Det behöver inte säga det, jag känner det och skapar mig en egen uppfattning utifrån det.

Självkänslan och min bild av mig själv blir låg. Jag blir ett offer för vad andra tycker, tänker eller känner för mig. Jag utsätt för saker jag inte kan påverka. Jag tror att jag är världens centrum samtidigt som jag känner att jag är av ingen betydelse. Med mina känselspröt utåt på detta sätt påverkar jag inte bara mig själv jag påverkar också andra. Jag beter mig ibland fruktansvärt dåligt mot andra och är i min skörhet hård och ibland elak mot andra samtidigt som jag i stunder, när jag får kritik, kan känna som hela världen rasar samman.

Allt detta tar en oerhörd kraft och energi som jag skulle kunna ha till annat. Jag tycker synd om mig och jag lider.Risken är också att jag fastnar i det vilket är det sämsta i allt detta. Jag blir ett offer i min identitet. Det är lätt för mig att se när andra beter sig som ett offer och självömkar, men när jag själv gör det tycker jag det mer handlar om att det är synd om mig.

Jag är varken viktigare eller mindre värd. Jag är lika mycket värd som alla andra och det jag gör är lika viktigt som det som alla andra gör. Jag menar då alla andra med betoningen på alla.

Min självrespekt är den jag bygger upp inom mig och det är bara jag som kan fylla på den bägaren oavsett vad andra säger eller tycker. Vill jag ha bägaren full är det jag som behöver fylla på den eftersom det är bara jag som kan göra det. Blir jag beroende av andra så är det inte säkert att den blir fylld. Jag blir beroende av andra.

När jag upplever att jag är ett offer av något utanför mig själv behöver jag inte och kan inte ta ansvar för det och göra något åt situationen. Det sker och jag kan inte göra något åt det.

Kan jag välja att se att jag alltid har en del i det som händer mig har jag en chans. Då har jag en chans att påverka mitt eget mående. Jag var där så jag är en del av det. Inser jag att det är så finns det en möjlighet att påverka min egen situation eftersom det handlar om mig och jag är den enda som kan ändra på mig.

Väljer jag att se att det inte handlar om mig, på något sätt, är jag chanslös och då kommer jag att fortsätta att vara ett offer. I allt är jag en del av det som sker. Jag var där och då påverkar jag situationen. Sitter jag i en bilkö och kommer därför att komma för sent till jobbet kan jag skylla på trafiken eller tänka att jag nästa gång behöver åka tidigare.

Att älska mig själv är att ta ansvar för mitt eget liv och hur jag lever det. Gör jag det inser jag att jag kan påverka det.

Det finns lite olika knep för att ta hand om sig själv och älska mig själv och inse att bara jag kan göra det. Många förstår inte riktigt vad det innebär. Jag återkommer med lite knep omkring detta och vilka verktyg du kan använda i kommande inlägg.

Vill du må bra just för idag, bestäm dig att du ska göra det. Säg till dig själv på morgonen tex.: "- Jag ska idag vara glad och tacksam för det jag har". Då har du, som man säger, affirmerat dig att det är den känslan du tar ansvar för. Under dagen kanske det inte alltid blir så men det blir ditt mantra. På kvällen, tänk igenom hur dagen blev. Se de situationer där du verkligen kände dig tacksam och när det inte blev så, se varför. Döm dig aldrig bara konstatera. Bara för idag vill jag vara tacksam. Så stärker du successivt din självkänsla och väljer som ett första steg att stiga ur din känsla av att vilja vara ett offer.

Självkänsla= Jag är                      Självsäkerhet= Jag gör

Hur är det med dig. Hur mycket tycker du synd om dig själv? Har du fastnat i den känslan?